Bild: Alexander Mahmoud
Bild: Alexander Mahmoud

Ett system där man kan köpa sig före i vårdkön känns så långt ifrån den svenska modellen som man kan komma.

Behövs det privata sjukvårdsförsäkringar? Uppenbarligen tycker ungefär var tionde svensk i arbetsför ålder det.

Som ni kan läsa i Dagens Arenas granskning, sällar sig allt fler fackförbund till dem som erbjuder sådana till sina medlemmar. Det är inte ett problem i sig. Om facken med sina kollektiv kan pressa priserna på försäkringen för den enskilde, är det ju möjligt att det blir billigare för den enskilde, än att teckna försäkringen individuellt. Att fackförbunden vill ge sina medlemmar det de efterfrågar är också rimligt. Men vem tar ansvar för helheten och för de effekter det får på hela systemet?

Som Visions biträdande förhandlingschef Karl Lundberg säger handlar det om att systemet riskerar att urholka viljan att betala skatt. Varför betala skatt för att få vård, när man ändå betalar en gång till genom en privat försäkringslösning?

Regeringen har högt tonläge i frågan i Gabriel Wikströms debattartikel för någon vecka sedan men det förslag de lägger är öppet för tolkningar. Varför en sådan försiktighet, om problemet är så akut? Är regeringen allvarlig i sin ambition att stänga vårdens gräddfiler? Den stopplag som lades fram 2006 var, även om den hade kryphål, ändå ett ärligt försök.

Att det svenska sjukvårdssystemet plötsligt ska kompletteras med privata försäkringslösningar rimmar väldigt illa med en modell som varit effektiv. Ska inte det allmänna kunna stå för en sjukvård man ska kunna lita på – och till samma kostnad oavsett ålder och tidigare sjukdomstillstånd? Ett system där man kan köpa sig före i vårdkön känns tvärtom så långt ifrån den svenska modellen som man kan komma.