Visst, partiledarfrågan i riksdagens största parti, Socialdemokraterna, tar som bekant en hel del debattutrymme. Och att Miljöpartiet ska byta språkrör och att Fridolin är het visste du redan. Men det surras även om partiledarfrågan i tre av riksdagens mindre partier just nu.

Centerpartiet presenterar en eftervalsanalys i dag. I den pressinbjudan som har gått ut berättar partiet glatt att de hade en målsättning att få tio procent av rösterna. Det är som bekant en nedskrivning av det tidigare famösa målet på 16 procent. Men i valet 2010 fick C bara 6,6 procent och luften verkar helt ha gått ur partiet. Trots miljarderna efter tidningsförsäljningarna, som gjorde C till ”världens rikaste parti”. Trots försöket att förvandlas från ett bondeparti till ett liberalt storstadsparti.

TV4:s Ulf Kristofferson har gjort en intressant spaning på Twitter. Att avgångskraven inte är mer högljudda beror på att alla räknar med att Olofsson avgår snart. Antingen vid centerstämman i september 2011, eller vid en extrastämma året efter. Kristofferson gissar att Olofsson väntar till 2012 så att hon kan planera sin sorti, samtidigt som ”kronprinsessan” Anna-Karin Hatt blir mer varm i kläderna. En analys som verkar rimlig, om inte fallet fortsätter och avgångskraven tar med fart redan under våren.

Kristdemokraterna inleder sina kommundagar i Norrköping och på SvD:s Brännpunkt skriver Göran Hägglund om ”relationslinjen”. Något som låter som telefonrådgivning, enligt SvD:s politiska chefredaktör PJ Anders Linder. Och det som egentligen avses är en hemmafrulinje, påpekar Alliansfritt Sverige.

Jag tror att Göran Hägglund sitter förhållandevis säkert ännu en tid. Avgörande blir om han slut lyckas navigera rätt i det konservativa utrymme som finns till höger om de tre övriga borgerliga partierna (som även SD fiskar i). Här finns nog en del väljare, inga massor men ett besviket gäng, som hellre lyssnar till KD än SD. Om Hägglund lyckas spela korten rätt kan siffrorna stiga något, och då kan han börja fundera på valrörelsen 2014. Och Mats Odell kan väl knappast vara ett mer spännande alternativ?

Kanske är det i stället risken för interna falangstrider och sönderfall som bör oroa Hägglund? Det menar Torbjörn Nilsson i en initierad och välskriven artikel i dagens Fokus.

Och till slut har vi Lars Ohly och Vänsterpartiet. Den obligatoriska läsningen här är veckans ledare i Flamman, där chefredaktören Aron Etzler skriver att Ohly bör lämna på kongressen 2012. Det är intressant läsning för alla som tror att sympatiske Jonas Sjöstedt kommer att ta över när som helst; situationen är betydligt mer komplicerad än så. ”Nu är Vänsterpartiet i en för partiet unik, närmast primärvalsliknande situation. Det innebär per definition att nya kandidater söker stöd och bygger sin kandidatur med utspel”, skriver Etzler.

Ledarturbulens i S, MP, KD, C och V alltså. Allt medan Reinfeldt och Borg kan regera vidare i tysthet, med framtidslöshet och jobbskatteavdrag som enda styråra.