debatt Kritiken mot fristående skolor har hittills mest gällt att offentliga medel för undervisning läcker till privata kapitalägare. Men huvudargumentet mot privata utförare är att de inte kan ges ansvar för myndighetsutövning utan att man undergräver rättssäkerhet och likabehandling, skriver Per Molander och Tormod Johansen.
Offentlig verksamhet består dels av tjänsteproduktion, dels av myndighetsutövning. Att undervisa är en tjänst, att sätta betyg är myndighetsutövning. Den sistnämnda kan knappast förenas med vinstmotiv. Det insåg högerregeringen 1991–94, som förklarade att det inte var aktuellt att bolagisera ett statligt affärsverk, om verksamheten omfattade myndighetsutövning (Prop. 1992/93:100, bil. 1). Märkligt nog lanserade samma regering en skolreform där skolans myndighetsutövning – antagning, betygssättning, disciplinära åtgärder – överläts på privata utförare. Sådana beslut kan ha livsavgörande konsekvenser.
Det som är speciellt för myndighetsutövningen är att staten har monopol inom sitt ansvarsområde, vilket krävs för att den ska fungera. Ingen argumenterar för konkurrerande domstolar som jagar kunder med mottot ”Om du är missnöjd med din dom – vänd dig till oss!” Lika absurda är konkurrerande socialförsäkringsorgan med tillgång till offentliga medel som lockar med generösa lagtolkningar.
Privata aktörer snedvrider spelplanen
All lagstiftning har ett bedömningsutrymme. Begrepp och villkor måste preciseras när en lag ska tillämpas, och det ger ett tolkningsutrymme. Ett aktiebolag har som mål att maximera avkastningen på kapitalet. Besluten snedvrids därför i riktning mot vad som är mest lönsamt. I det ligger ingen kritik mot medarbetarna; de gör bara vad aktiebolagslagen kräver.
Det finns många exempel på snedvridning i privat sektor. Friskolor väljer sina elever vid antagningen. Kostsamma elever ratas till förmån för elever med gynnsam social bakgrund och utan medicinska diagnoser. Elever som inte når upp till förväntad nivå återförvisas till kommunala skolor. I friskolor är gapet mellan betyg och resultat på nationella prov större än i kommunala.
Inom sjukvården: Det vårdvalssystem som infördes mellan åren 2007 och 2009 medförde en ökning av sjukskrivningar, liksom en ökad förskrivning av antibiotika.
Inom bilprovningen: Andelen underkända fordon vid de årliga kontrollbesiktningarna ökade när man öppnade för konkurrens men har sedan minskat stadigt sedan 2011, liksom antalet efterkontroller. Minskningen är en anpassning till kundernas önskemål.
Myndighetsutövning ska inte konkurrensutsättas
Icke-kommersiella privata utförare som stiftelser eller föreningar har också problem. Skolor vill locka elever, oavsett om de är baserade på en viss pedagogik eller på en religiös världsåskådning. Eftersom betygen är viktiga i konkurrensen, bidrar också sådana skolor till betygsinflationen.
Slutsatsen är att myndighetsutövning inte kan överlämnas till konkurrerande organ, helt enkelt därför att den som söker en förmån – sjukskrivning, högre betyg – eller vill undvika ett negativt beslut – underkänt fordon – i och med konkurrensen får ett för starkt förhandlingsläge.
Problemen kan minskas med en stark tillsyn, men den är svår att åstadkomma. Möjligheten till effektiv tillsyn i bilprovningen skrevs bort av högerregeringen när marknaden öppnades. Inom sjukvården är effekten av felaktiga sjukintyg och överdiagnosticering stark, samtidigt som tillsynen är svår.
Det dominerande problemet ligger dock inom skolan. Den selektering av elever som avslöjats av journalister och forskare kan inte upptäckas av en tillsynsmyndighet. Att övervaka själva undervisningen kräver orimliga resurser. Betygsinflation kan mötas med extern rättning men kräver också kontrollanter under de nationella proven.
Skolan lämpar sig helt enkelt inte för en marknad. Systemet med privata skolor i konkurrens bör avvecklas. Det gäller även de idédrivna, eftersom restriktionen annars blir lätt att kringgå via stiftelser, upphandling och liknande konstruktioner.
Per Molander, tekn dr, tidigare generaldirektör, aktuell med boken Politik för ett mänskligt samhälle
Tormod Johansen, docent i offentlig rätt vid Göteborgs universitet
Texten är en förkortad version av en text som publicerats i Förvaltningsrättslig tidskrift 2026/2.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
