Krönika Dagens politiska föreställning är inte förankrad i verkligheten, skriver Juan Fonseca.
Det har blivit ett återkommande påstående i svensk politik: att Sverige är kravlöst. Att människor kan komma hit, få uppehållstillstånd – och sedan leva utan motprestation.
Det är inte bara fel. Det är en grov förvanskning av verkligheten.
Jag har arbetat som ombud i migrationsärenden i över 25 år. Jag har företrätt människor som försöker göra rätt för sig: arbeta, betala skatt, bygga ett liv. Deras verklighet präglas inte av kravlöshet – utan av ett system med mycket höga och ofta svårförutsägbara krav.
Små marginaler
Den som söker arbetstillstånd måste ha ett arbete ordnat innan inresa. Lönen ska motsvara kollektivavtal. Försäkringar ska vara korrekta från första dagen. Tjänsten ska ha annonserats inom EU.
Men det mest talande är hur små marginalerna är.
Ett enda misstag – ofta från arbetsgivarens sida – kan leda till att tillståndet återkallas. Jag har företrätt personer som arbetat i flera år, betalat skatt och levt lagligt i Sverige, men ändå tvingats lämna landet för att en försäkring tecknats för sent.
Detta är inte kravlöst. Det är ett system där människor lever med en ständig risk att förlora allt.
Den som vill leva med sin partner i Sverige måste dessutom uppfylla försörjningskrav. Det krävs en tillräckligt hög och stabil inkomst, samt en bostad av viss storlek och standard. Krav som många heltidsarbetande i Sverige i dag har svårt att uppfylla.
Permanent uppehållstillstånd har samtidigt gått från att vara en naturlig följd av etablering till att bli ett nålsöga. Människor ska inte bara arbeta – de ska arbeta tillräckligt länge, utan avbrott, på rätt villkor. Och politiken rör sig mot ytterligare krav, som språktest och samhällskunskapstest.
Handlar inte om fakta
Inte heller studenter eller asylsökande omfattas av något kravlöst system. Internationella studenter betalar ofta höga studieavgifter och måste visa att de kan försörja sig själva. Asylsökande genomgår omfattande prövningar där varje uppgift granskas och där avslagen är många.
En annan seglivad myt är att invandrade människor i huvudsak skulle vara arbetslösa. Visst finns det arbetslöshet, särskilt bland dem som kommit till Sverige på senare år, men bilden är kraftigt överdriven. Den stora majoriteten arbetar, och i flera sektorer – som vård, omsorg, transport och restaurang – utgör personer med invandrarbakgrund själva ryggraden i verksamheten.
När Sverigedemokraterna talar om kravlöshet handlar det inte om fakta. Det handlar om att skapa en berättelse – en bild av människor som passiva mottagare snarare än aktiva deltagare i samhället.
Men den bilden stämmer inte.
Sverige har inte ett kravlöst system. I många delar är det i stället så strikt att det leder till orimliga konsekvenser: människor utvisas trots arbete, familjer splittras trots etablering, barn rycks upp ur det enda land de känner.
Den politiska diskussionen utgår i dag från en föreställning som inte är förankrad i verkligheten.
Kanske är det där vi måste börja.
Juan Fonseca
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
