Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har sällat sig till skaran av aktiva politiker som släpper böcker. Inte helt oväntat har boken en titel med ordet “vision” i sig. Det får oss att hoppas på stora penseldrag, långa perspektiv, fritt tänkande.
Fritt är det minsann i Sabunis bok, fritt och galet. För att bekämpa arbetslösheten bland nya svenskar vill Sabuni ha fler “enkla jobb” med låga ingångslöner, med motiveringen: “Ja, det leder till ökade inkomstskillnader. Men om alla medborgare samtidigt har möjlighet att utveckla sig själva genom utbildning och träning, är en låg lön i början av yrkeslivet ingen katastrof.”
Enkla dåligt betalda jobb som murar fast djupare samhällsklyftor är alltså en bra väg till integration. Känns det igen? Försämringar för de som står längst ner, eftersom det är “bra på sikt”. Var det någon som sa Anders Borg? Nyamko Sabuni kryddar med den borgerliga rut-favoriten “svarta jobb förvandlas till vita”, som om det var lönen och avsaknad på skattebidrag som gör att det städas svart i villorna på Djursholm, inte att överklassen tycker att de har rätt att skattefuska och därmed neka städaren pension och a-kassedagar.
Sabuni skriver att det måste finnas “restriktioner som hindrar dem [arbetsgivarna] att utnyttja billig arbetskraft hur som helst”. Fint. I dag är ingångslönen för en undersköterska 15 685 kronor, för ett butiksbiträde 17 325 kronor – om det är ett heltidsjobb, vilket “enkla jobb” som bekant ofta inte är. Var utrymmet för en lägre lön finns är oklart, men det är inget problem för Sabuni – det är ju jättebra i längden att ha låg lön, i Anders Borgs Sverige. Det är detssutom på sin plats att påpeka att bland högutbildade nya svenskar saknar var tredje arbete. Varför de ska in i en låglönesektor med ännu lägre löner än i dag är även det oklart, ur alla möjliga perspektiv.
Det är inga trevliga visioner i Nyamko Sabunis bok direkt. Men att “lägre löner för invandrare” just nu är det mest debatterade politiska förslaget som (på ett avlägset plan) rör vid strukturell rasism är ett bevis för en passiv opposition. En stor del av boken är en kritik mot den tidigare förda politiken, som bevisligen inte fungerat den heller. De rödgröna partierna har utmärkta företrädare och inte sällan god analys om vad som gått snett och vad som vore kloka reformer. Varför är det så tyst?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
