Lite väl stora växlar

”På riksplanet finns det många sakpolitiska områden där Moderaterna och Miljöpartiet har mycket gemensamt. Skolpolitiken, miljöpolitiken, integrationspolitiken, den ekonomiska politiken samt en politik för hållbar tillväxt är områden där vi med enkelhet borde kunna hitta gemensamma lösningar.”

Kent Persson, ordförande för Örebromoderaterna, vädrar morgonluft för en fempartiregering med den borgerliga fyrklövern och Miljöpartiet. Som så många andra har Persson läst en artikel i veckans nummer av tidningen Dagens Samhälle, i vilken 55 miljöpartister i kommuner och landsting svarat att Miljöpartiet kan bilda regering med både Socialdemokraterna och Moderaterna.

Det dras rätt stora växlar på den här artikeln. Lite för stora.

Att miljöpartister, socialdemokrater och moderater ute i landet klarar av att samarbeta bra är inget nytt. Tvärtom är samarbete norm i den lokala politiken. Skiljelinjerna är få, budgeten tajt. I storstadspolitiken drar sig partierna visserligen inte för att strida till sista blodsdroppen om frågor av mindre omfattande karaktär (Stockholms kommunfullmäktige borde stå som avskräckande exempel för alla berörda). Men annars skakas det mycket hand, i all ärlighet.

Det bör läsas in i 40 miljöpartisters jakande enkätsvar. Dessutom kan den som vill göra en körning på siffrorna i SR:s och SVT:s Valpejl. Samtliga miljöpartistiska riksdagsledamöter är mer vänster än höger. (Ett par är mer vänsterpartister än miljöpartister.)

En annan, kanske mer intressant, dimension är Centerpartiet. Miljöpartiet framstår ofta som det mer kapabla partiet på miljöområdet. Och även om miljöpartisternas ekonomiska politik ofta är väl tunn, har Centerpartiet knappast imponerat under sin femåriga vistelse på näringsdepartementet.

Centerpartiet har nått självinsikt om att de är Sveriges otydligaste parti. Efter partistämman senare den här månaden börjar arbetet med att återvinna en plats i politiken. Den uppgiften skulle försvåras avsevärt av miljöpartistiska ministrar.