Miljöpartiet möter en storm av internkritik gällande migrationspolitiken. Krisen hanteras på kungligt vis genom ett nytt fokus och blånekande av problemet.
Måndagen den 11 april 2016. Våren blåser in över Sverige, och flyktingfrågan blåser upp till storm inom Miljöpartiet.
På morgonen skrev elva miljöpartister på Aftonbladet debatt att migrationsöverenskommelsen måste omförhandlas. För att driva kravet om en mer generös flyktingpolitik har gruppen skrivit två motioner till partikongressen.
Några timmar senare håller partiet en pressträff om kongressen. Temat är »Global hållbar utveckling« och huvudpropositionen som presenteras går under parollen »En värld där ingen tvingas fly«.
– Flyktingproblematiken startar inte vid Sveriges eller Europas gränser, förklarar biståndsminister Isabella Lövin. Därför ska partiet nu fokusera på konfliktförebyggande insatser, och att »hjälpa människors förutsättningar i resten av världen«.
Migrationsöverenskommelsen med Socialdemokraterna och den nya politiken på området har upprört många partikamrater. I stället för att svara på kritiken väljer miljöpartiet alltså att skifta fokus – migrationsfrågan handlar inte längre om öppna gränser utan om resten av världen.
Den högst konkreta migrationsöverenskommelsen får lämpligt nog inte plats att diskuteras i denna nya, abstrakta flyktingpolitik. När frågan om partikollegornas motioner lyfts under pressträffen blir svaren korta, och tankarna förs till en annan intervju.
Året var då 2011, och Sveriges konung konfronterades med vittnesuppgifter om att han under ett USA-besök hade varit på sexklubben Golden Club.
– Jag har hört talas om det och det stämmer nog inte riktigt, blev svaret från konungen.
En ganska bra sammanfattning av besvarandet av frågorna under Miljöpartiets pressträff. Partistyrelsen har hört talas om kritiken, men det är ju många medlemmar som också står bakom migrationsöverenskommelsen, så det stämmer nog inte riktigt. Sedan fortsätter pratet om resten av världen för att bryta detta obekväma fokus.
Kunglig krishantering. Sannolikt kommer det att mötas av ett nederlag för partistyrelsen, likt Karl den tolftes katastrofala nederlag under slaget vid Poltava år 1709. Vid den tidpunkten flydde kung Karl till det Osmanska riket för att söka skydd.
Med denna historiska bakgrund vill jag föreslå ett tydligare namn för Miljöpartiets huvudproposition: »En värld där ingen tvingas fly – åtminstone inte partistyrelsen«
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
