Bild: Jessica Segerberg

En skolreform som bygger på ängslighet och utslagning skapar ingen tillit, men däremot dåliga resultat. Det är en av lärdomarna vi kan dra från Leif Lewins utredning

Statskunskapsprofesorn Leif Lewin lade fram sitt utredningsbetänkande om skolans kommunalisering på måndagsförmiddagen. Lewins uppdrag har varit att utvärdera kommunaliseringen av skolan, som påbörjades av dåvarande skolministern Göran Persson, och fullföljdes av den borgerliga 1990-talsregeringen.

För det första: Han inger förtroende med sin presentation. Verkar inte ha dragit några förhastade poänger eller väjt undan för det frågans komplexiteter. Men väjer heller inte för att samtidigt våga dra slutsatser.

Lewins slutsats blir att dagens fallande skolresultat faktiskt kan relateras direkt till kommunaliseringsprocessen, och att den därför är att betrakta som ett misslyckande, varken mer eller mindre. Alltså: som process, hur den genomfördes. Och att den är ett misslyckande även ur andra tunga aspekter som tillit, likvärdighet, professionell status, styrförmåga och kostnadskontroll.

Det sista är intressant, eftersom det är en nyhet i diskussionen: att våga säga högt, i regeringskansliets lokaler, att övergången från regelstyrning till resultatstyrning blev en fördyrande omständighet, trots alla utfästelser om motsatsen. Det är ett grundskott mot New Public Management. Tunga grejer i en offentlig utredning beställd av en borgerlig minister.

En särskilt knepig omständighet, påpekar Lewin, är att den borgerliga regeringen 1991–1994, i nyliberalt avreglerarnit, avskaffade de statliga styrinstrument som avsiktligt hade bibehållits i Göran Perssons kommunalisering.

En grundbult i misslyckandet är för Lewin att den genomfördes utan tillit. Lärarna kunde inte medverka, eftersom politikerna inte bemödade sig om att visa dem tillit i processen. På det sättet har man bäddat för ett garanterat reformmisslyckande, påpekar han.

Men det finns en viktig aspekt till när det gäller förlorad tillit, som Lewin inte nämner i presentationen. Som jag ser det är den bristande tilliten lika mycket inbyggd i idén om skolan som en ”marknad”. Ett skolsystem som bygger på ängslighet och utslagning av hela skolor skapar ingen tillit. Ett system som på oklara grunder sprider idén att vissa skolor och lärare är ”värdelösa”, som den dåvarande moderate utbildningsministern Per Unckel valde att uttrycka det. Det torde vara en minst lika stor och fortsatt ödeläggande faktor som den ursprungliga, misslyckade reformprocessen.

Lewin säger till sist, när det gäller hur man kan komma vidare, att det inte är avgörande vilket huvudmannaskapet är. Exempellandet Finland har en kommunal skola. Det viktiga enligt Lewin är lärarnas förutsättningar. Men han missar något – kanske typiskt för hans utgångspunkt som statsvetare? Nämligen att huvudmannaskapet kanske inte är avgörande i meningen vem i den samhälleliga apparaten som är huvudman, utan avgörande i vilken form huvudmannaskapet har. Är det en fragmenterad skola? Eller är det en sammanhållen skola?

Väldigt, väldigt intressant är alltså att professor Lewin i detta högst officiella sammanhang för upp kritiken mot granskningssamhället, det ”utvärderingsindustriella komplexet”, ett barn av nyliberalismen. Ja, Lewin använder faktiskt ordet ”nyliberal” i kritisk mening i sin presentation. Ytterligare ett tecken i tiden, ytterligare en spricka i muren på de neoklassiska ekonomernas anspråksfulla fuskbygge. Ja just det: inte ”muren”, utan gipsen. Masoniten.

Under allt detta ligger dock en och samma bomb, som ännu ingen diskuterat. Vad det verkar enligt Lewins presentation ägnas den heller inget större utrymme i utredningsbetänkandet. Jag återkommer om den saken.

Jesper Meijling

Jesper Meijling är arkitekt och ekonom. I vår kommer hans nya bok ”Marknad på villovägar”. Tidigare radioproducent vid SR P1 inom samhälle, ekonomi och politik. Doktorand vid KTH i egna projektet ”Markets, Spatial Order and Sustainable Urban Futures”.

Jespers gästblogg ”Marknad & politik” kommenterar marknadiseringsfenomenet i svensk politik, främst kring problemen som uppstått med påtvingade marknadsmodeller och så kallad new public management i offentliga verksamheter och tekniska system.