Ju fler rapporter om ohälsa kopplat till klass som trillar in – desto mer absurt framstår Cancerfondens kampanj-fiasko.

Häromveckan utmanade Cancerfonden »alla att säga Nej till biffen, cigaretterna, soffan, alkoholen och solen mitt på dagen«. Budskapet mötte stenhård kritik för att vara skuldbeläggande mot de som drabbats av sjukdomen, och lägga allt ansvar på individen. Det hela ledde till att Cancerfonden tvingades avsluta kampanjen.

I samband med kampanj-fioaskot från lanserade Folkhälsomyndigheten en kartläggning av folkhälsan i Sverige år 2016. Resultaten visar att skillnaderna i dödlighet mellan personer med olika utbildningsnivå fortsätter att öka.

Vid 30 års ålder är skillnaden i förväntad livslängd mellan eftergymnasialt utbildade kvinnor och kvinnor med endast förgymnasial utbildning 5,1 år. Motsvarande siffra för män är 5,7 år. Redan som barn är risken att dö högre bland dem vars mödrar har en låg utbildningsnivå.

Så sent som i dag bekräftade en ny rapport från Unicef att klyftan mellan de ekonomiskt mest utsatta barnen och de som lever i familjer med genomsnittsinkomster har ökat i Sverige. Både Socialstyrelsen och Malmörapporten om hälsa, välfärd och rättvisa konstaterar skillnader i canceröverlevnad mellan fattiga och rika.

Anledningen till dessa skillnader? Utbildning, ekonomi, socioekonomi. Eller för att sammanfatta: klass.

En tredjedel av all cancer går att förebygga, men merparten av de livsstilsval som Cancerfonden menar att människor ska »säga nej« till är för många inte ett aktivt val.

Rökning, alkoholkonsumtion, fetma och andra hälsoskadliga vanor är vanligare inom de mest socioekonomisk utsatta grupperna i samhället. Dessa människor har inte valt sin situation. Du väljer inte vilken klass du föds i, lika lite som du väljer att få cancer.

All sjukdom går inte att förebygga och utrota ­– gällande cancer handlar mer än hälften om slump och otur. Men det går att utrota klassamhället. Vilket skulle leda till en signifikant förbättring av folkhälsan.

För att göra detta krävs politiska beslut, ökad samverkan mellan myndigheter och organisationer som vågar lyfta klassfrågan. Cancerfonden har kunskap och resurser nog för att spela en viktig roll i denna utveckling.

Beslutet att lägga ner »säg nej«-kampanjen följdes av en offentlig ursäkt till de människor som tagit illa vid. »Sett i backspegeln borde vi ha valt ett annat sätt att kommunicera på«, kommenterade Cancerfonden. Kopplingen mellan klass och hälsa är långt ifrån enkelt att kommunicera, men för att bli en trovärdig kommunikatör inom cancerbekämpning är detta precis vad Cancerfonden behöver göra.