Bild: Jessica Segerberg

Med skohorn, hammare och långsam högläsning ur reklambroschyrer vill C att de äldre ska bli duktiga konsumenter.

Den stolta idén med valfrihet och mängder av aktörer i äldreomsorgen är svår att få till i verkligheten. Äldre och deras anhöriga är upptagna med andra, svårare frågor än att läsa högar av reklambroschyrer. Särskilt knepigt att välja kan det förstås vara om man är dement.

Centerpartiet föreslår i dag en lösning på våra problem med detta. Kommunerna ska tvingas tillsätta och finansiera ”kvalitetsguider” för att få fart på våra val bland privata aktörer på äldrevårdsmarknaden.

Centern har knäckt ett långvarigt problem inom den ekonomiska teorin. På ekonomspråk kallas problemet informationsasymmetri. Det är när en marknad inte kan fungera, därför att de som ska välja på marknaden inte kan ha tillräcklig förståelse eller kunskap om vad de egentligen väljer. Då får man helt enkelt peta in ett nytt mellanled. Man ska ha någon som väljer åt den som inte kan välja. Genialt.

Om inte den påhittade vårdmarknaden fungerar, får vi anstränga oss ytterligare, ”vara ännu tydligare”, som Annie Lööf säger. Och nu är det alltså de otillräckligt väljande gamlingarna det är fel på. Med skohorn och hammare och långsam högläsning ur reklambroschyrer ska de lära sig att bli konsumenter. Med ”guidad valfrihet”.

Centerpartiets vårdande omsorg är rörande. Ja, alltså deras skattefinansierade omsorg om riskkapitalbolag och andra hjälpbehövande.

Jesper Meijling

Jesper Meijling är arkitekt och ekonom. I vår kommer hans nya bok “Marknad på villovägar”.
Tidigare radioproducent vid SR P1 inom samhälle, ekonomi och politik. Doktorand vid KTH i egna projektet “Markets, Spatial Order and Sustainable Urban Futures”.

Jespers gästblogg “Marknad & politik” kommenterar marknadiseringsfenomenet i svensk politik, främst kring problemen som uppstått med påtvingade marknadsmodeller och så kallad new public management i offentliga verksamheter och tekniska system.