Det måste finnas ett annat sätt att bekämpa Hamas. 

Förra veckan röstade FN:s generalförsamling om vapenvila i Gaza. Norge var den enda nordiska stat som röstade för vapenvilan. Bara åtta av 27 medlemsstater i EU röstade för. 

Dag Hammarskjöld sa att FN inte skapades för att ta människan till paradiset utan för att rädda mänskligheten från helvetet.

Har vi kommit till helvetet? Hur kan vi annars förklara lidandet i Gaza eller terrordådet mot israeler den 7 oktober? 

När människoliv blir ett nollsummespel har vi redan förlorat 

Att det ens finns något som heter krigslagar säger någonting om oss människor. Vi försöker att kontrollera det mest horribla och kaotiska som människor kan göra mot varandra samtidigt som det i stort finns straffrihet för stormakter. Men det är vad vi just nu har att använda som verktyg. 

Om sättet för att komma åt Hamas är genom att jämna Gaza med marken gör omvärlden ett val mellan vilka liv som bör skyddas och vilka civila som får dö till förmån för andra civila.

När människoliv blir ett nollsummespel har vi redan förlorat. Alla, israeler som palestinier, ska utan undantag kunna leva och göra det i säkerhet. 

Hur har vi kommit hit? Att man ska behöva argumentera för att människor ska få leva är politiskt förfall. Det bör aldrig någonsin finnas ett val mellan ett liv i Gaza eller ett liv i Israel. Vi måste ändra premisserna så vi kan välja båda, alla, trots konfliktens komplexitet.

Det måste finnas ett annat sätt för att bekämpa Hamas. Politiker och diplomater har ett ansvar att hitta det och lära sig av det som hänt tidigare i konflikten och i det nu flera decennier långa kriget mot terrorismen. 

Världssamfundet behöver ta ett större ansvar. I det kortsiktiga är det akut med vapenvila. FN har trots allt antagit en princip om att skydda civila i sådana här konflikter (responsibility to protect), det borde i högsta grad vara aktuellt här. Alla drabbade måste få skydd, vård och mat. Samhällen måste få el och öppnas upp. Israeler som har kidnappats måste släppas. Alla offer måste kunna sörjas. 

I det långsiktiga måste samhällen återuppbyggas och vi behöver införliva hopp om en verklig tvåstatslösning.

Samtidigt är det allt färre stater som nu ens menar att det finns ett Palestina. 

Men vi behöver fortsätta tro på tvåstatslösningen och innan något annat kan göras måste våldet upphöra genom vapenvila. Det som hänt nu får aldrig hända igen.

Det är vårt ansvar att nästa generation får det bättre än vår generation och de innan oss.