Ledningen för tech-jätten verkar inte vilja ha några kollektivavtal. Det tar uppenbarligen både tid och kraft att förklara den svenska modellens fördelar. 

Daniel Ek har gjort en uppseendeväckande resa. Han växte upp i Stockholmsförorten Rågsved och hängde på den legendariska fritidsgården Oasen. Häromdagen åkte han till Washington för att se till att amerikanska politiker inte gynnar Apple på hans egen skapelse Spotifys bekostnad.

För Daniel Ek leder i dag en global jätte. I sin genre jämförbar med Google och Apple. Luxemburgregistrerade Spotify är världens största nätbaserade musiktjänst med en halv miljard användare. Visserligen har aktien gått upp och sedan ner, men nu har börskursen vänt upp igen. Spotify går fortfarande med förlust. Men antalet användare ökar och förhoppningarna är att bolaget på sikt ska leverera betydande vinster när affärsidén har växt till sig.

Det är skälet till att investerare och långivare gett Daniel Ek sitt förtroende och sina pengar.

Fackklubben på Spotify har redan 700 medlemmar

Som så många andra innovativa kreatörer vill Daniel Ek ogärna att andra ska lägga sig i hur han sköter bolagets inre affärer. Han är inte den förste företagare som vill hålla facket borta från sitt företag. Den fackliga historien lär oss att det här är en klassisk kamp och stridsfråga. Redan för 150 år sedan organiserade sig arbetarna för att åstadkomma överenskommelser med arbetsgivarna om löner och andra arbetsvillkor. Efter hårt motstånd slöts efterhand avtal mellan arbetsgivarna och facket. Men striden om och för den kollektiva avtalsmodellen pågår även i vår tid.

Det tar tid att övertyga, lära eller tvinga en del nya företag om den svenska modellens fördelar. Spotify är inte det första och säkert inte heller det sista exemplet. När Klarna genomförde stora personalminskningar ledde det till att en fackklubb bildades som ställde krav på att företaget skulle teckna ett kollektivavtal.

Samma sak har nu hänt på Spotify efter en uppsägning av 600 personer (varav nästan 100 i Sverige). Fackklubben på Spotify har redan 700 medlemmar.

Ordföranden Henry Catalini Smith har flyttat till Sverige från Storbritannien. Han hade därifrån en rätt negativ bild av facket, som ofta strejkade men inte åstadkom så mycket. Facket i Storbritannien har försvunnit från stora delar av arbetsmarknaden:

”I Storbritannien finns fackförbund knappt längre, de så gott som utraderades under Thatcher-eran. Vi har individualism och lidande istället.”

Motstånd mot facklig organisering framställs ofta som en kamp för frihet från fackligt förtryck. Det finns skäl att påminna om hur arbetsmarknaden kan komma utvecklas om ”frihet” från kollektivavtal blir norm på den svenska arbetsmarknaden.

Och de fackliga kraven på kollektivavtal (från Unionen, Akavia och Sveriges Ingenjörer) har inte direkt mötts av någon entusiasm från Spotifys ledning. Tvärtom. I ett uttalande från Spotify hette det att facket ”väljer att föra frågan via media och hotar med strejk före vårt inplanerade möte med dem”.

Daniel Ek har sagt att fackets ”agerande bygger inte förtroende”. I nättidningen Arbetsvärlden skriver Jonas Nordling träffande att Daniel Ek låter som en brukspatron. Som en global brukspatron i en internationell techjätte, kan man tillägga.

Vidare framhåller Daniel Ek att Spotifys villkor är lika bra eller ännu bättre än vad kollektivavtalen stipulerar. Det är ett vanligt argument från arbetsgivare som inte vill ha kollektivavtal. Ofta stämmer det inte. Eller bygger på okunskap. Kollektivavtalen är generellt mer omfattande och heltäckande. Inte minst vad gäller olika försäkringar knutna till arbetet. Och, som Jonas Nordling påpekar, även om ett företags villkor skulle vara bättre så finns det inget som hindrar att arbetsgivarna toppar upp villkoren i lokala avtal. Vilket ofta sker. Kollektivavtalet utgör ett gemensamt golv som sedan förstås tillåter förbättringar. Men utan kollektivavtal omfattas de anställda bland annat inte av de omställningssystem som parterna byggt upp, som kan tas i anspråk när någon mister jobbet. Förtroendemannalagen som möjliggör och reglerar det fackliga arbetet gäller förstås inte heller.

En intressant och talande detalj är att Spotify vill att 250 ingenjörer vid Stockholmskontoret ska jobba natt. Utan kollektivavtal krävs ett godkännande från Arbetsmiljöverket, som sagt nej till Spotifys framställan. Företaget tar nu vidare frågan till förvaltningsdomstolen.

Det här är bara ett exempel där det organiserade arbetslivet erbjuder viktiga mekanismer för fungerande samspel mellan arbetsgivarna och de anställda via en facklig organisation. Slutsatsen är enkel: istället för att gå till domstol, borde Spotify teckna kollektivavtal!

Eller som Henry Catalini Smith uttrycker saken: ”Det handlar om att växa upp och skapa ett jämlikt förhållande mellan anställda och arbetsgivare.”

Det är – kort sagt – dags för Spotify att växa upp.