Bild: stock.XCHNG

Mona Sahlin och Thomas Östros har tackat ja till de ännu så länge teoretiska räddningspaket för bankerna, som Anders Borg lade fram i förra veckan. Det är bra. Men var finns de mer långsiktiga s-förslagen till att förebygga nya kriser? Eftersom "eftervården" till tidigare finanskriser för det mesta uteblivit, borde alla redan nu börja diskutera vad som bör göras.

För det första – bättre tillsyn och skärpta regler. FN bör få något slags ekonomiskt säkerhetsråd eller vara säte för en global finansinspektion. Om ekonomin är global, måste också tillsynen vara det. "Skuggbanker" som investmentbanker, hedgefonder, riskkapitalbolag etc. ska omfattas av samma genomskinlighet som vanliga affärsbanker. Finansinspektionernas tjänstemän bör få högre löner, så att det blir svårare att locka över dem till "den andra sidan".

Alla ratinginstitut, typ Moodys, som topprankade Lehman Brothers kreditvärdighet kort före konkursen, bör vara statliga eller betalas över en statlig fond, för att undvika korruption.  

För det andra – skär bort spekulationsmekanismerna. Bonusförbud också när krisen är hävd, förstås. Men också en global överenskommelse om insyn i bankerna i alla skatteparadis, för att förhindra att hemliga bonusar och skatteflyktspengar hamnar där.  

Ett sätt att förebygga nya excesser på finansmarknaderna är att göra att produktion blir viktigare än spekulation. Därför bör vi styra över en större andel av privata och offentliga pensionsfonder, som t ex
AP-fonderna, från aktier till långsiktiga investeringar i klimat. Vi minskar riskerna för pensionsspararna, dämpar riskerna för nya spekulativa bubblor, samtidigt som vi minskar sårbarheten för växthuseffekten.

De stora börsbolagen bör ta initiativ för att dämpa sin egen sårbarhet för det finansiella vansinnet. De tjugo största företagen bör sluta frivilliga avtal om att dämpa sina egna absurt uppskruvade avkastningskrav, som förlamar varje tanke på förnyelse och långsiktighet. Sänk avkastningsmålen, slopa kvartalsrapporterna, dämpa börshysterin. En sådan timeout vore bra för företagen och för Sverige. För det tredje – öka de offentliga utgifterna för att mildra följderna av finanskrisen.
 
En regering, som påstår sig hävda arbetslinjen, blir obegripligt om den nöjer sig med ett gigantiskt budgetöverskott, när människor försvinner ut i lågkonjunkturens mörker.  Sätt sprätt på pengarna!

Vi behöver en ny syntes mellan marknad och politik. Vad väntar Sahlin på?