Så länge fackförbundet inte tar avstånd från rasistisk hets blir det fritt fram att hetsa.

Unionen har en förtroendevald som är sverigedemokratisk politiker och har gillat nazistiska sidor på Facebook. Det väckte stor debatt redan i våras: Hur kan ett fackförbund som enligt stadgarna vilar på demokratiska värderingar acceptera att representeras av en rasist?

Då sa Unionens presschef Louise Gerdemo Holmgren till medlemstidningen Kollega, som först skrev om saken, att Unionen inte lägger sig i hur deras förtroendevalda röstar: ”Vi respekterar ett demokratiskt val och de partier som nu sitter i riksdagen.”

Nu kommer nästa avslöjande, gjort av sajten Inte rasist men. Ann-Katrin Löfwenhamn, den förtroendevalda kvinnan i fråga, sprider lögner om somalier på sin öppna Facebooksida.

Hon länkar till en artikel i Dala-Demokraten om att 300 somalier har gått en studiecirkel i körkortsteori. Sedan drar hon den helt felaktiga slutsatsen att somalierna har fått sitt körkort gratis och skriver: ”Jaha, & våra svenska ungdomar då?? Visst ja, dom får betala själva.”

När Dagens Arena ber Unionen kommentera att en av deras förtroendevalda hetsar mot somalier blir det stopp. ”Tack för intervjuförfrågan. Vi avstår från att kommentera detta”, skriver deras pressavdelning.

Det är en komplett obegriplig hållning från Unionens sida. Förbundets ledning måste vara medveten om att den som tiger i själva verket samtycker. Så länge de inte tar avstånd från rasistisk hets blir det fritt fram att hetsa.

Befogade frågor måste nu ställas till Unionens ledning. För det första: Har era stadgar om solidaritet och respekt för alla människors lika värde ingen praktisk betydelse? Är det inte meningen att era förtroendevalda ska följa dem? För det andra: Hur ska ni som fackförbund kunna företräda era rasifierade medlemmar om ni väljer att representeras av rasister?

Unionen är mitt inne i en allvarlig förtroendekris, och den är helt självförvållad. Anställda och förtroendevalda inom förbundet är öppet kritiska mot sin ledning, som de tycker har förlorat sin moraliska kompass. Unionenmedlemmar som tycker att ett fackligt medlemskap måste innebära mer än förmånliga försäkringslösningar meddelar i sociala medier att de tänker gå ur.

Hans Fryklund, ordförande för Unionen i Stockholm, säger till Dagens Arena att deras valberedning ska börja kontrollera förtroendevalda mycket mer noggrant för att inte hamna i samma situation som i Dalarna, där den aktiva Sverigedemokraten sitter. Det är en markering mot förbundsledningen.

Unionen är Sveriges största fackförbund på den privata arbetsmarknaden och landets största tjänstemannaförbund. Förmodligen har ledningen förblindats av detta. De verkar dra slutsatsen att deras storlek hindrar dem från att ta tydlig ställning – de vill inte längre stöta sig med någon.

I själva verket förhåller det sig precis tvärt om. Den som är störst har ett särskilt stort ansvar att försvara demokrati och mänskliga rättigheter. Unionen verkar inte förstå att i samma stund som de accepterar rasister, distanserar de sig från alla de människor som drabbas av rasism. Då hjälper inga vackra ord om ”mångfald”. Då har Unionen lämnat bort sig till enfalden.

Nu är det dags för Unionens ledning att välja. Antingen ställer de sig på rasisternas eller de rasifierades sida. Valet borde vara lika självklart som enkelt.