Ledare Turkiets krav för att acceptera Sverige som Natomedlem är förstås helt orimliga, och det är av yttersta vikt att regeringen inte ger efter när det kommer till mänskliga rättigheter.

Kraven från Turkiets sida handlar bland annat om att Sverige ska utvisa ett antal personer som Turkiet anser är länkade till den så kallade Gülen-rörelsen. Sverige ska även häva sina vapensanktioner mot Turkiet, som infördes efter det turkiska angreppet mot Syrien 2019.

I den svenska debatten har det ibland låtit som att Sverige redan gått med på kraven. Som om detta är vad Nato-medlemskapet leder till.

Så behöver det inte vara.

President Erdoğan vill utnyttja situationen för egen vinning. Vad Sverige svarar, eller vilka krav man till slut går med på, är en annan femma. Möjligen kommer vi inte ens få veta vad resultatet blir.

Men här måste den svenska regeringen vara glasklar.

Det är inte tänkbart att rucka på svenska (och universella) principer om mänskliga rättigheter.

det civila samhälle som engagerat sig för mänskliga rättigheter i Turkiet fortsätter att göra det  

Vad Erdoğans krav handlar om är i grunden att Sverige ska spela efter hans pipa, böja sig för hans regler. Lite som när den tidigare kinesiske ambassadören i Sverige försökte lägga sitt hemlands regler över svenskt medielandskap.

På listan över personer som Turkiet vill ha utlämnat finns till exempel flera författare och journalister som hittat en fristad i Sverige.

I Turkiet har Erdoğan under flera år stramat åt demokratin och yttrandefriheten. Det är ett faktum som inte får hamna under radarn nu. Amnesty skriver till exempel:

”Oppositionella politiker, journalister, människorättsförsvarare och andra har utsatts för grundlösa utredningar, åtal och fällande domar. (…) Regeringsföreträdare har riktat homofobisk retorik mot HBTQI-personer. Föreningsfriheten har stramats åt.”

Kraven är möjliga för att Sverige står på tröskeln till Nato. Vad det gäller till exempel vapensanktionerna har flera av de länder som redan är medlemmar en politik mot Turkiet som inte dramatiskt skiljer sig från den svenska, samordnad genom EU.

Det är möjligt att det blir kohandel, men då måste de här kraven finnas på rätt sida om den röda linjen i den svenska regeringens positioner.

Det är också viktigt att alla de organisationer i det civila samhället som engagerat sig för mänskliga rättigheter i Turkiet fortsätter att göra det. Ja, faktiskt måste trycket öka. Erdoğans utspel visar det.

Ökat stöd till de journalister som fängslas; fler måste åka för att bevaka rättegångarna. Svenska medier kan skriva mer om deras fall. Fler demonstrationer kan hållas. Fler flyende kan få en fristad i Sverige.

Erdoğans utspel är ett försök. Ett försök som inte får lyckas.