Jesper Bengtsson. Foto: Charles Ludvig.

Krönika Vad menar den nya regeringen egentligen med demokrati och Erdoğans utlämningskrav. Vi väntar spänt på svaren från utrikesministern

Sverige kommer att fullfölja avtalet som skrevs med Turkiet för att få en Nato-ratificering.” Så uttryckte sig utrikesminister Tobias Billström för några dagar sedan.

Han tillade att det inte ”kommer att bli något nonsens från den svenska regeringen när det gäller PKK”.

Inget nonsens alltså.

Tyvärr är det ett uttalande som i sig självt inte är något annat än nonsens så länge man inte preciserar sig.

Vad menar utrikesministern?

Menar han att Sverige tänker lämna ut de journalister och författare som står på Erdoğans lista, eller tänker Sverige inte göra det?

Den förra regeringen var inte heller något under av klarhet, för att inte helt stänga dörren till Erdoğan, men de sade i alla fall att alla utlämningar måste ske i enlighet med svensk och internationell rätt.

I ett lands demokratiska status ingår också saker som yttrandefrihet, respekt för minoriteter, rättssäkerhet och föreningsfrihet 

En linje som i praktiken skulle utesluta de allra flesta av de utlämningar som Erdoğan anser att de båda länderna kommit överens om.

För att det ska vara möjligt att utvisa någon till ett annat land krävs det nämligen att den handling personen anklagas för i mottagarlandet är straffbar även i Sverige. Och svensk och turkisk terrorlagstiftning skiljer sig – tack och lov ­– mycket åt.

Detta är också det enda rimliga. Tänk er själva om Sverige skulle tvingas utvisa journalister som skrivit om Taiwan till Kina, eller författare som publicerat texter om regimen i Eritrea. Eller någon som över huvud taget, någonstans, har kritiserat Kim Jong-un i Nordkorea.

På samma sätt skulle utrikesminister Billström behöva klarlägga sitt uttalade om Turkiets demokratiska status.

Han har flera gånger upprepat påståendet att Turkiet är en demokrati.

Jag fattar hur det där går till. Billström är ny som utrikesminister. Han vet att frågan om Nato och Turkiet kommer att bli en av de svåraste han har att jobba med under sin tid i regeringen. Han vet att Turkiets president kommer surna till om han säger som det är. Så när journalisten ställer sin fråga ser man nästan hur tankarna snurrar i huvudet på Billström. Paniken är nära. Han blinkar två gånger i snabb följd.

Det går inte säga sanningen. Alltså drar han till med en lögn istället.

Turkiet är en demokrati.

Visst.

Och Trump vann egentligen valet i USA. Uigurerna är bara på omskolning, inte i läger. Och människan har aldrig varit på månen.

Det stämmer förstås att Turkiet genomför allmänna val. Men som några debattörer konstaterade i Aftonbladet nyligen görs detta i nästan alla av världens icke-demokratiska stater. Medborgarna får rösta.

Men det räcker inte. I ett lands demokratiska status ingår också saker som yttrandefrihet, respekt för minoriteter, rättssäkerhet och föreningsfrihet. Och där finns det – milt uttryckt – stora brister i Turkiet.

Billström kunde, som debattörerna i Aftonbladet konstaterar, ha valt ett diplomatiskt svar. Han kunde sagt att det inte är hans sak att recensera andra länders styrelseskick. Eller att det fanns brister och att landets system är under förändring. Något sånt. Tamt, men inte fel.

Så vad menar utrikesministern alltså? På vilket sätt ska avtalet med Turkiet respekteras? På vilket sätt är landet en demokrati?

Vi väntar spänt på svaren.