Hiroshima efter bomben 6 augusti 1945. Bild: Wikimedia

debatt Sveriges beslut att inte skriva under kärnvapenkonventionen är ett svek mot de överlevare som länge kämpat för att förbjuda kärnvapen, skriver representanter för Läkare mot kärnvapen på årsdagen av atombomben i Hiroshima.

Kärnvapen är vapen för folkmord. Kommer en tiondel av de som finns idag till användning i kampen om makten kan allt mänskligt liv på vår planet utplånas. Vi måste skyndsamt rusta ner. Men dagens legala nedrustningsinstrument, icke-spridningsavtalet (NPT) från 1970, används inte av kärnvapenmakterna för att främja nedrustning. Här behövs nya legala verktyg. Den av FN upprättade konventionen om kärnvapenförbud, TPNW, skulle ha goda förutsättningar att bli ett värdefullt komplement till NPT.

Tyvärr har Sveriges regering nu beslutat att inte skriva under kärnvapenkonventionen. Beslutet är förödande i en tid då risken för kärnvapenkrig ökar och utgör ett svek mot de överlevare från Hiroshima och Nagasaki som länge kämpat för att förbjuda kärnvapen.

Sverige lade ner sitt kärnvapenprogram i början av 1970-talet, mycket tack vare upplysningsarbete från kloka kvinnor som Alva Myrdal och Inga Thorsson. Vårt land har sedan dess fört en aktiv nedrustningspolitik i FN, som bland annat förkunnats i varje regeringsförklaring. Låt oss fortsätta med detta.

Som läkare ser vi det som vår plikt att upplysa om att vi inte kommer att ha någon medicinsk hjälp att erbjuda offren den dag det smäller.

Vi i Läkare mot Kärnvapen har i över trettio år hävdat att kärnvapnen måste avskaffas, annars kommer dessa vapen att avskaffa oss.  Vi har varit delaktiga i att starta och driva International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, som fick Nobels fredspris 2017. Vi har påtalat att kärnvapen är bomber för folkrättsbrott, eftersom de utplånar städer och länder. Som läkare ser vi det som vår plikt att upplysa om att vi inte kommer att ha någon medicinsk hjälp att erbjuda offren den dag det smäller. Antalet döda och skadade kommer att räknas i 100-tals miljoner, sjukvården kommer att vara i stort sett utplånad. Prevention är det enda botemedlet mot den sista epidemin, som kärnvapenkriget har kallats – det är vårt budskap.

Detta har Internationella läkare mot kärnvapen förmedlat världen över, tusen och åter tusen gånger. Vi har rest land och rike runt, pratat med folk, hållit föredrag, skrivit artiklar och böcker, ordnat och deltagit i konferenser och uppvaktat makthavare. Från dem som bestämmer över kärnvapnen har vi mött ett cyniskt maktspel, det som Daniel Ellsberg beskrivit i sin bok The Doomsday Machine. I militärhögkvarteren och bland politiker som backar upp domedagsmaskinen utgör världens befolkning bara en bricka att spela med.

Man blir sorgsen då man inser hur lite av vårt budskap, baserat på vår medicinska kompetens och vår oro för de humanistiska värdena, som gått hem hos företrädare för de partier som arbetat för att Sverige inte ska signera och ratificera FN-konventionen om förbud mot kärnvapen. Till stöd har man använt Lundinrapporten. Det är ett dåligt stöd. Rapporten har svikit sitt uppdrag att ge en förutsättningslös analys av om huruvida Sverige bör underteckna konventionen. Den är i stället en partsinlaga för svenska försvarets ambitioner att vara en del i Natos kärnvapendoktrin. Så här skriver fysikern Max Tegmark i sitt remissvar till Utrikesdepartementet:

”Lundins rapport … citerar inga som helst vetenskapliga forskningsartiklar med motargument. I stället försöker den sopa argumenten under mattan genom att inte nämna dem. Radioaktivt nedfall, elektromagnetisk puls och atomvinter nämns över huvud taget inte i utredningen – det är som att en utredning om Parisavtalet inte skulle innehålla orden ’koldioxid’ eller ’klimat’. Om Lundins utredning skulle skickas in för publicering i en vetenskaplig tidskrift skulle den bli refuserad för undermålig källförteckning.”

Parlamentariker, ta kärnvapenhotet på allvar! Människor och kärnvapen kan inte i längden leva tillsammans. Vi måste med alla civila medel verka för avrustning. Alla, även de som ser kärnvapnen som en stabiliserande faktor i internationella relationer, borde kunna enas om att verka för att i ett första steg rusta ned från nuvarande 15 000 till 100 kärnvapen i världen. Hundra kärnvapen skulle räcka för att avskräckningsdoktrinen skulle fungera. De skulle fortfarande kunna döda femtio miljoner människor och göra delar av världen obeboelig. Men de skulle inte räcka för att utlösa en fullskalig atomvinter och utplåna mänskligheten.

Alla vi som arbetat för att lyfta fram kärnvapnens humanitära konsekvenser, vi som om och om igen påpekat att FN:s kärnvapenförbud grundar sig i internationell humanitär rätt, vi måste nu flytta fokus till översynskonferensen av icke-spridningsavtalet 2020. Vi måste ta fasta på regeringens löfte att om förhandlingarna i New York inte blir framgångsrika (det blir de sannolikt inte) bör Sverige åter ta upp frågan om underskrift av förbudskonventionen.

 

Jan Larsson, docent, specialistläkare i anestesi och intensivvård
Gösta Alfvén, docent, barnläkare
Läkare mot Kärnvapen