Ledare Budgeten lär inte bli någon klang- och jubelföreställning för den som bryr sig om klimatomställning, utbildning, minskad fattigdom eller en fungerande välfärd.

I veckan presenterade Elisabeth Svantesson regeringens prognos för ekonomin. Utöver detta passade den moderata finansministern också på att skissa upp prioriteringarna för 2023 års statsbudget. Redan nu kan man se att de styrande kommer att göra fem dyrköpta ekonomiska och strategiska misstag. 

  1. Incitamenten till att minska klimatpåverkan är lika med noll

Översvämningar, skogsbränder, värmeböljor, ett smältande Arktis. Inget av detta verkar vara nog för att regering och stödparti ska förstå att klimatkrisen är akut. Tvärtom ska nu inblandningen av fossila bränslen i diesel och bensin ökas samtidigt som drivmedelsskatten sänks. Satsningarna kostar nästan 7 miljarder per år (läs: 14 000 undersköterskor) medan bilförare får ut 14 öre per liter i minskat bensinpris. Regeringens budgetprioriteringar visar knappast vägen till hur Sverige och svenskarna ska nå riksdagens mål om att vara klimatneutrala år 2045.

  1. Skola, äldreomsorg, barnomsorg och socialtjänst tvingas till nedskärningar

Kommunernas välfärdstjänster är redan under stark press. Det saknas tiotals miljarder i budgeten för att man de kommande åren ska ha råd att bibehålla den nivå på service som vi har i dag. Tillsammans med lågkonjunkturens vikande kommunala skatteintäkter och en regering som undviker att tillföra medel väntar ett rejält stålbad för välfärdens brukare och medarbetare.

  1. Budgeten gör ingenting för att motverka den kommande arbetslösheten

Varenda människa som kan jobba behövs, särskilt när det blir fler barn och äldre i Sverige. 359 000 personer är utan sysselsättning och samtidigt har vi arbetskraftsbrist. På regeringen låter det som att de som står utan jobb tycker att det är fett att till exempel leva på sjukersättning på max 18 399 kronor i månaden före skatt. Jag är säker på att de som kan hellre vill yrkesutbilda sig, till exempel till bussförare, tjäna en ingångslön på 26 000 kronor och känna att man bidrar till samhället. Om regeringen inte satsar på omställning och yrkesutbildningar – utan hellre gör ekonomiskt utsatta människor än mer utsatta – riskerar andelen arbetslösa att vara ännu högre på andra sidan lågkonjunkturen.

  1. Inte en krona går till att minska fattigdomen

Det är enkelt att skärpa straff. På kort sikt behöver det inte ens synas i budgeten. (På lång sikt hamnar en hög nota hos polisen, kriminalvården och domstolarna.) Det är lite mer ansträngande att bekämpa fattigdom. Att satsa på skola och socialtjänst och att minska klyftorna mellan rika och fattiga områden borde vara prioriterat för varje regering som på allvar vill minska kriminaliteten och det dödliga våldet. 

  1. Högkostnadsskyddet för el spär på inflationen och elkonsumtionen

Ambitionen med högkostnadsskyddet är berömvärd. Staten behöver ibland stötta hushåll och företag vid makroekonomiska chocker. Men att ge skattepengar till välbärgade hushåll, som inte avkrävs någon motprestation i form av att dra ner på sin elkonsumtion, och som dessutom skulle klara sig utan stödet, det är rent stolleri. Särskilt när alternativet är att pengarna används till klimatsmarta investeringar i ett mer robust elnät. 

Statsbudgeten presenteras i sin helhet den 8 november. Givet prioriteringarna ovan lär det inte bli någon klang- och jubelföreställning för den som bryr sig om klimatomställning, utbildning, minskad fattigdom eller en fungerande välfärd. Tyvärr är det här bara början.

 

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena