Bild: stock.XCHNG

Ökad rörlighet av människor är en oundviklig följd av globaliseringen. FN uppskattar att 191 miljoner människor idag bor i ett annat land än det de fötts i och politiken måste adressera och hantera både den ökade rörligheten och den oro som många känner inför vad den kan göra med samhället. Att vara vänster i dessa frågor får inte bara vara en antirasistisk uppförandekod utan måste bemötas med politik.

Moderaterna (och för den delen även folkpartiet) har en syn på medborgarskapet som "belöning". Genom att bevisa språkkunskaper och att man anammat vissa värderingar ska invandrare "demonstrera" sin svenskhet och därefter tas upp i samhället. Sociala och ekonomiska problem i invandrargrupper betraktas mer som diagnoser på alltför stor kulturell olikhet än problem i sig själva. Det är inte vanlig fattigdom och arbetslöshet utan helt plötsligt en fråga om "svenska värderingar".

Policy Network
publicerade nyligen en rapport som utvärderar effekterna den här typen av politik har haft i Estland där den tillämpats med eftertryck gentemot den ryska minoriteten. Resultatet är allt annat än imponerande: att ställa krav kanske är att bry sig men det är inte effektiv integrationspolitik.

En alternativ syn på medborgarskapet är den som betraktar det inte som ett politiskt kravinstrument utan som ett verktyg. Utgångspunkten är att det är först genom deltagande i samhällslivet på lika villkor som själva integrationsprocessen kan börja. Policy Networks rapport pekar mot att integrationspolitik med fokus på just jämlikhet och deltagande är mer effektiv än den som fokuserar på språk och identitet och det är en slutsats som svensk vänster borde vara intresserad av att titta närmare på.

Moderaternas krav i den märkliga DN-debattartikeln förra veckan att det handlar om att "acceptera och bli accepterad" är inte tillräckligt. Integration måste tas på allvar. Det handlar om att ge alla möjligheten att delta i samt forma vårt gemensamma samhälle på lika villkor: det är mer än att acceptera och bli acceptera.

Det hela handlar inte om att balansera rättigheter med skyldigheter som vore det ett nollsummespel. Det handlar om lojalitet till samhället vi lever i. Hur bygger vi upp sådan under nya förutsättningar?

Egentligen kanske det bästa sättet att hantera detta infekterade område är att betrakta det som business as usual. För i hög grad är det business as usual. Den segregation som främlingsfientliga krafter försöker exploatera består av fattigdom, klassklyftor, makt- och arbetslöshet. Vänstern får inte låta de verkliga politiska frågeställningarna dränkas i det rasistiska bakgrundsbruset eller reduceras till något som kan lösas genom språktester och andra symbolåtgärder vilka i bästa fall är verkningslösa och i sämsta fall kontraproduktiva.  

Det är viktigt att vänstern inte bara fördömer borgerligheten när den flörtar med främlingsfientliga krafter utan framförallt vågar ställa högre krav på integrationspolitiken än vad moderaterna gör.