Jomshofs hets mot muslimer underblåser diskriminering och skadar Sverige. Nu måste Kristersson agera och se till att han avlägsnas från officiella politiska positioner.

Richard Jomshof, en av SD:s tyngsta företrädare och ordförande för riksdagens justitieutskott, har tidigare beskrivit islam som en ”avskyvärd religion” och i riksdagen jämfört islam med nazismen. I Jomshofs resonemang glider dessutom synen på islam ständigt samman med synen på dem som utövar religionen. Han har aktivt bidragit till att underblåsa den diskriminering som är riktad mot muslimer i Sverige.

I ett nytt uttalande på twitter skriver Jomshof om ”krigsherren, massmördaren, slavhandlaren och rövaren Muhammed”. Formuleringen har lett till skarpa protester även från företrädare för Tidöpartierna. Carl B Hamilton (liberal) kallar utspelet för ”värre än dumt” och att det blir ”väldigt svårt för honom att få förtroende hos alla som sitter i justitieutskottet och därmed blir han olämplig som ordförande”. En annan liberal som reagerat är riksdagsledamoten Joar Forssell. Han menar att Jomshofs uttalande är ”olämpligt i det läge som vi befinner oss i” och att det är ”uppenbart att han använder sig av ett språk som han vill provocera med”. Även KD:s riksdagsledamot Magnus Jacobsson är kritisk och menar att Jomshof ständigt söker konflikter.

Kräver han Jomshofs avgång från posten i utskottet hotas Tidösamarbetet

Allra hårdast i kritiken är dock Mikael Odenberg, moderat och tidigare försvarsminister. På sin Facebooksida skriver han:

”Detta är inte en kritik av religionen islam. Det är inte, som Jomshof försvarar sig med ’att stå upp för svensk yttrandefrihet och demokrati’. Det är bara omdömeslöst, ansvarslöst, ägnat att kränka dem som bekänner sig till islam och att ytterligare öka risken för terroristangrepp mot Sverige. Och som ordförande i justitieutskottet har Jomshof en högst framträdande position som företrädare för Sveriges riksdag. Hittills har den skarpaste reaktionen från regeringen varit att justitieministern inte vill recensera Jomshofs utfall. /…/ Men allt kan inte relativiseras. Man måste stå upp för vad som är rätt och anständigt. Och då behöver man kunna tala klartext. Sveriges regering ska inte krypa för Erdogan. Men den ska heller inte krypa för SD.”

Från oppositionen riktas nu krav på att Jomshof ska avsättas som ordförande i justitieutskottet. Både Magdalena Andersson och Morgan Johansson har krävt Jomshofs omedelbara avgång.

Vidare har den partipolitiska oberoende folkrörelsen Skiftet skapat en digital namninsamling med krav på att sparka Jomshof som ordförande för utskottet. Trots sommarledigheter närmar sig antalet undertecknare 10 000 personer.

Statsminister Ulf Kristersson har hittills varit osynlig i debatten. En av förklaringarna är att han får svårt att svara på frågor om Jomshof. Viftar Kristersson bort kritiken understödjer han Jomshofs hets mot muslimer. Och kräver han Jomshofs avgång från posten i utskottet hotas Tidösamarbetet.

Kristersson ovilja att ta bladet från munnen åskådliggör bräckligheten i Tidösamarbetet. Det är samma dilemma som under sommaren blivit tydligt i Finland där partier till höger bildat regering tillsammans med SD:s finska motsvarighet, Sannfinländarna. Media har uppmärksammat flera grovt rasistiska uttalanden som tidigare fällts av ledande sannfinländare, däribland av finansministern Riikka Purra (”spotta på tiggare” och ”klå upp” svarta barn). Trots en storm av kritik har statsminister Petteri Orpo från Samlingspartiet valt att försvara samarbetet med Sannfinländarna.

Både i Sverige och Finland kan nu samma fråga resas: Hur länge överlever samarbetet mellan den traditionella högern och de högerradikala?