Sverige har en enorm potential att minska höginkomsttagarnas överkonsumtion och istället satsa på välfärden.

Så har regeringen presenterat vårändringsbudgeten. Idel bistra miner på regeringens presskonferens. Det är svåra tider, säger finansminister Elisabeth Svantesson. Regeringen måste ”våga prioritera”. Hon förstärker bilden av sig själv som någon som håller hårt i pengarna genom att i en stort uppslagen intervju i DN berätta att hon minsann också vet hur det är att vara fattig (hon var det när hon pluggade).

Det påminner mig om skådespelaren Evin Ahmads skildring av sitt möte med ”fattiga studenter” på Teaterhögskolan. Hon förundrades över hur hennes klasskompisar klädde sig i second hand, hade med sig matlådor och ständigt letade efter den billigaste ölen. Trots att pengar aldrig var längre än ett telefonsamtal bort.

Det är den sortens fattigdom som man inte skäms över, utan koketterar med.

Med det är inte framförallt Elisabeth Svantessons självbild som är problemet med den sparsamma vårbudgeten.

Tvärtom, det mest ansvarsfulla vore att vräka på

Det som skaver mest är att Sverige inte alls behöver spara. Tvärtom, Elisabeth Svantesson kommer till dukat bord.

De svenska statsfinanserna är superstarka.

Statsskulden är rekordlåg.

Arbetslösheten stiger men är fortfarande låg, och inte bara det: andelen som försörjer sig med stöd från samhället är den lägsta sedan SCB började mäta 1990. Det så kallade ”utanförskapet” är rekordlitet.

Färre än på länge får stöd, och stödet är lägre än det varit historiskt. Svenska löntagare har haft Europas bästa trygghetsnät, men det är ett minne blott: i dag ligger den svenska A-kassan på 17:de plats i Europa. Så när de få bidrag som är indexerade höjs med inflationen, är det ändå inte ett hot mot statsfinanserna.

Elisabeth Svantesson behöver inte alls spara.

Tvärtom, det mest ansvarsfulla vore att vräka på.

Göra de där investeringarna i bostadsbyggande som är billigare nu när byggbranschen har kapacitet. Investera i järnvägen, i ekosystemtjänster som våtmarker, subventionera elbilar. Istället för att göra precis tvärtom.

Elisabeth Svantesson skulle kunna investera i folkhälsan genom gratis kollektivtrafik för barn, som Majblomman har föreslagit.

Hon skulle kunna förhindra att barn somnar hungriga genom att höja och indexera barnbidraget, som Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman har krävt. Vänsterpartiet har räknat ut att det skulle kosta 4,7 miljarder att höja med 400 kr i månaden.

Framförallt: hon skulle kunna rädda välfärden från nedskärningar.

Men inflationen!!! Ropar vän av ordning. Alla dessa satsningar skulle ju spä på inflationen, ”löntagarnas värsta fiende” som Svantesson brukar säga.

Måste vi inte alla vara ansvarsfulla nu, både löntagarna (med återhållsamma lönekrav) och finansministern (med en återhållsam budget)? Faktum är att bordet är dukat för Svantesson även när det gäller inflationsbekämpningen.

En anledning är så klart att den svenska modellen har levererat. Ansvarsfulla och samordnade fackförbund har accepterat reallönesänkningar för att inte riskera en löne-inflationsspiral.

Men den främsta anledningen är att Sverige har en enorm potential att minska höginkomsttagares inflationsdrivande konsumtion. Svenska höginkomsttagare har haft en gräddfil till ökande konsumtion under de senaste årtiondena.

De tio procent rikaste svenskarna har ökat sina inkomster med 166 procent de senaste 30 åren. Det är en fyra och en halv gånger större ökning jämfört med den fattigaste tiondelen som bara fått 37 procent mer i inkomst sedan 1991, som Lina Stenberg påpekar i sin rapport ”På arbetarkvinnornas bekostnad”.

Höginkomsttagarna har gynnats av att förmögenhetsskatten har avskaffats, liksom skatten på gåvor och arv. Värnskatten har avskaffats. De av höginkomsttagarna som jobbar har fått generösa jobbskatteavdrag. De som får sin inkomst från ett företag har varit ännu mer gynnade, av Sveriges absurt konstruerade så kallade 3:12-regler. Dessutom har få länder i EU så låg bolagsskatt som vi.

Som om inte detta var nog sänktes skatten för höginkomsttagare med hisnande 13 miljarder vid årsskiftet. Och sen betalades elstödets miljarder ut helt utan tak. Miljoner till höginkomsttagare med eluppvärmda pooler.

Snacka om inflationsbrasa!

Ovanpå detta alla avdrag som framförallt gynnar höginkomsttagare: ROT-avdrag för lyxrenoveringar, RUT-avdrag, ränteavdrag, reseavdrag som ger mest till SUV-männen från Täby. Tur för dom att höstbudgetens enskilt viktigaste satsning var en sänkning av bensinskatten.

Sluta låtsas att Sverige måste spara, Svantesson.