ledare I Sverige har vi postkontor som inte säljer frimärken och banker där det inte går att sätta in pengar. Nu har allianspartierna tillsammans med SD enats om ett nytt förslag på samma tema. En arbetsförmedling som inte förmedlar jobb.

Det officiella budskapet från alliansen och SD är att Arbetsförmedlingen ska ”läggas ner i sin nuvarande form”. En närmare granskning av förslaget visar att Arbetsförmedlingen fortfarande ska få hantera administration kring olika bidrag, men en sak ska den förbjudas att göra, nämligen att förmedla arbeten. Den uppgiften ska enbart få skötas av privata aktörer, kallade privata arbetsförmedlare eller matchningsföretag.

Mest entusiastiskt är SD. Sverigedemokraten Johan Nissinen förordar ett system med många privata arbetsförmedlare och skriver i en riksdagsmotion (2017/18:1637) att det kommer att skapa incitament för förbättringar: De privata arbetsförmedlingarna kommer att bli mer ”fokuserade” och väntetiderna för de arbetssökande kommer att ”minska”.

Samtliga allianspartier är med på noterna och SD:s Nissinen håller i taktpinnen.

Nissinens kolartro på marknaden överträffar de mest propagandistiska nyliberaler. Han förordar en ”resultatbaserad vinst”.

Men rimligen borde han ha hört talas som privata fristående skolor som helst tar emot elever som är ”billiga”, det vill säga elever utan särskilda behov och med välutbildade föräldrar.

Motsvarande incitament uppstår när privata arbetsförmedlare får betalt för hur många arbetssökande de kan få ut på arbetsmarknaden. Det blir lönsamt att hantera sökande med goda förutsättningar att hitta ett jobb och dyrt att stödja personer med funktionsnedsättningar eller som under lång tid befunnit sig utanför arbetsmarknaden. Vill arbetsförmedlingarna tjäna pengar bör urvalet vara snett.

Nissinen verkar inte heller ha uppmärksammat att systemet skulle öppna dörren för oseriösa privata arbetsförmedlare.

Han verkar helt ha glömt bort den tidigare alliansregeringens försök med etableringslotsar. En rad grava missförhållanden avslöjades, som mutor och organiserad brottslighet. Som Anna Dahlberg har konstaterat i Expressenblev slutet abrupt. Efter fem år begravdes systemet i stor hast. Fiaskot var uppenbart.

Men Nissinen är övertygad om att dessa problem kommer att lösa sig av sig själv. Det kommer marknaden att fixa.

I riksdagsmotionen skriver han: ”Människor kommer att välja bort oseriösa aktörer till förmån för arbetsförmedlingar som gör ett bra jobb.”

  • Låt oss konkret tänka oss in i vad detta betyder.

En arbetssökande begär stöd från en privat arbetsförmedling. Efter ett halvår blir det uppenbart för den arbetssökande att förmedlingen inte gör vad den lovar, men gärna däremot tar emot statsbidrag. Då söker sig den arbetssökande glatt till en ny privat arbetsförmedling, men informerar samtidigt andra arbetssökande om att de bör undvika den oseriösa förmedlingen. Informationen är effektiv och når de flesta arbetssökande i området.

Det leder till att det oseriösa företaget slås ut och ersätts av bättre och mer seriösa privata förmedlingar. Därför behövs heller ingen offentlig arbetsförmedling. Även på små orter kommer det att växa fram många konkurrerande privata arbetsförmedlingar.

Finns någon som tror att detta är realistiskt?

Gör Nissinen det själv? Det ligger nära till hands att ta sig för pannan, dessvärre riskerar detta samhällsexperiment att bli verklighet. Samtliga allianspartier är med på noterna och SD:s Nissinen håller i taktpinnen.