ledare Med utvecklingen mot allt fler fattigpensionärer är det välkommet att Socialdemokraterna nu föreslår att pensionsavgifterna höjs. Men de borgerliga i pensionsgruppen kan komma att lägga in sitt veto.

I förra veckan tillsatte regeringen en utredning för att se om det går att reformera den del av pensionssystemet som kallas premiepensionen (PPM).

Det är inte den första utredning vi fått som försökt korrigera det absurda i att vi ska välja mellan 800 pensionsfonder på PPM-torget.

Det är valfrihet, som utnyttjas av få, som därför är kostsam och som uppmuntrar svindleri, och därför borde avskaffas. Så tycker till exempel pensionärsorganisationerna, LO och en majoritet av svenska folket i opinionsmätningar.

Men det är nästan omöjligt att ett ens försiktigt reformera pensionssystemet. När det hela sjösattes för 25 år sedan var förutsättningen enighet mellan de sex partierna i den så kallade pensionsgruppen.

Då var PPM en våt marknadsdröm som de borgerliga hade. För att det skulle bli en kompromiss måste socialdemokraterna brutalt köra över sina egna oppositionella medlemmar ute i landet.

Den tvingande enighet som hindrar pensionsgruppen att ändra systemet är en auktoritär ordning som liknar ayatollornas väktarråd i Iran. 

Samma tvingande enighet finns idag om brister i pensionssystemet behöver korrigeras. Då räcker det om något parti lägger in sitt veto i slutna pensionsgruppen för att inget ska hända. Det är en auktoritär ordning, som liknar ayatollornas väktarråd i Iran, där man motsätter sig alla förändringar.

Det som dock öppnat för en ny utredning är att till och med de borgerliga i pensionsarbetsgruppen nu insett att någonting gått snett.  21 oseriösa fonder har nämligen slängts ut från PPM-torget och en handfull andra, till exempel Allra och Falcon Funds,  polisutreds misstänkta för att ha försnillat insättarnas pengar.

Men tro inte att PPM-systemet avskaffas om två år när utredningen ska vara klar. På sin höjd blir det en statlig upphandling av kanske tio noggrant kontrollerade fonder att välja mellan, för att behålla en slags låtsad valfrihet. Men många orättvisor kvarstår.

Som framgår av Anna-Lisa Sangregorios nya, engagerande bok Blåsningen (Karneval) har den kostsamma PPM-delen gjort att de »riktiga» pensionerna underfinansierats.

Det betyder att pensionerna varje år blir 1,6 procent lägre än löneutvecklingen. På sikt innebär detta att vi får en växande grupp fattigpensionärer, något som definieras som pensionärer med en inkomst efter skatt som understiger 60 procent av medianinkomsten.

Med tanke på de växande klyftorna i Sverige är det välkommet att Socialdemokraterna vid en pressträff på Gotland på torsdagen förklarade att de vill ha en höjd ålderspensionsavgift. Det skulle innebära att pensionen på längre sikt ska kunna bli 70 procent av slutlönen, där den idag ibland bara utgör ungefär hälften.  Om ett antal år skulle en normal inkomsttagare kunna få en pension som är 1 000 kr högre per månad än idag.

Men denna utmärkta socialdemokratiska ansats har ett villkor: att höjningen av avgiften godkänns av de borgerliga i pensionsarbetsgruppen. Det är långt från säkert, för avgiftshöjningen lär kosta 15 miljarder.

Samtidigt är det viktigt, rentav nödvändigt med fler blocköverskridande överenskommelser. Men kan det ske i sammanslutningar som pensiongruppen, där orättvisorna brukar förbli orättvisor, som vi helst inte ska tala om?