Bild: stock.xchng

–    Dörren är stängd även om vänsterpartiet skulle ändra sig innan valet!
–    Om dörren uppfattades som att vi aldrig velat ha med vänsterpartiet var det fel!
–    Om dörren är öppen vilket jag nu säger att den är, så är den inte villkorslöst öppen!

Allt medan börserna störtdykt, finansmarknaden hyperventilerat och Volvo varslat tusentals har vi kunnat följa ett märkligt röd-grönt triangeldrama och en smärre socialdemokratisk pr-katastrof.

Anledningen till att dörren mot vänstern står och slår som den gjorde förra veckan sägs vara Ohlys inställning till budgetramarna. Senast igår skrev Sahlin, Wetterstrand och Eriksson på DN Debatt att "det är en grundförutsättning för att ingå i en samarbetsregering att ställa upp på det regelverk kring statsbudgeten som skapades efter förra krisen."

Huruvida detta innebär att Sahlins halva pudel blivit ytterligare en halv pudel (fast åt andra hållet) och huruvida en halv pudel minus en halv pudel blir ingen pudel, det får någon annan avgöra. Däremot kan man konstatera att inställningen till budgetramarna är mer pragmatisk på den borgerliga sidan.

I veckan satt högerekonomen Lars Jonung i Studio Ett och talade lyriskt för att det bästa sättet att motverka en djup kris är att spränga utgiftstaket.

–    Du låter som Lars Ohly, sa programledaren.
–    Ja, det finns en risk att man ser likheter, svarade högerekonomen.

Lars Calmfors sa att ramverket gör att vi idag inte riskerar att hamna i ett läge av växande budgetunderskott. Men han poängterade att utgiftstaket är infört för normala förhållanden. Det måste finnas undantag och det är mycket möjligt att vi just nu är på väg ner i ett sådant. Frågan är om herrarna Calmfors och Jonungs inställning till budgetramarna är tillräckligt entusiastisk för att inte diskvalificera dem från att samarbeta med socialdemokraterna?

Skämt åsido: det finns ett ordspråk på jiddish som lyder att om du inte vill göra något så är den ena ursäkten lika god som den andra och detta gäller i högsta grad spelet mellan socialdemokratin och vänstern.

–    Lars, det handlar inte om budgetramarna, she's just not that into you!

Vilket Lars antagligen vet. Lars kanske rentav är tacksam: vänsterpartier som sätter sig i regering brukar straffas hårt av sina väljare.

Protestreaktionen från de socialdemokratiska leden mot Sahlins utspel ska inte ses som någon kärleksförklaring till Lars Ohly. Vad det handlar om är en oro för att Sahlin med miljöpartiet som ursäkt vill lägga sig sked med Fredrik Reinfeldt i Mittens Rike.

Om det stämmer är det förstår allvarligt. Något sådant skulle lägga locket på för förnyelsen av socialdemokratin. Idén att den enda vägen framåt är högersväng är precis lika konservativt som synen att den enda vägen framåt är tillbaks till femtiotalet. Förnyelse handlar om att våga ompröva och diskutera sin egen politik, varken om att kalkera någon annans eller sin egen från en helt annan tidsålder.