Krönika Magnus Ranstorp går till attack mot hela folkbildningen som idé. Det han skriver om studieförbunden är en konspirationsteori och sätter Ranstorp och hans kollegors trovärdighet som debattörer och seriös forskare på spel, menar Tanvir Mansur.
Okej, nån måste säga det. Vad forskaren Magnus Ranstorp och hans kollegor skriver om studieförbunden är en konspirationsteori.
Sex professorer, som sitter i styrelsen för Folkuniversitetet, svarar på DN Debatt: »I denna tid av fake news är det av största vikt att som forskare och representant för ett vetenskapligt förhållningssätt ta ansvar för att inte måla upp en sådan nidbild utan att kunna underbygga den med fakta och öppna källor, som kan värderas och kontrolleras.«
Vi vet att det har funnits fusk. Men Ranstorp och hans kollegor, Aje Carlbom och Peder Hyllengren, har fått information från »anonyma personer«. De påstår att 60-70% av verksamheterna är fake. Alla studieförbund tycker redan att systemet som ger dem pengar måste göras om. Det kallas New Public Management, men det är inte studieförbunden som har skapat det eller som vill ha kvar det.
Den här diskussionen om hur pengarna ska fördelas har funnits i decennier. Och att Studieförbunden i Samverkan (som samlar alla 10 studieförbund) enligt forskarna dessutom ska vara »med på det här«. För att det är de som ansvarar för IT-systemet Gustav. Vad skulle ens Studieförbunden tjäna på att skapa låtsasverksamhet? Vad skulle de göra med pengarna som går till Bilda, Sensus, Studiefrämjandet? Fika?
Vi behöver ju inte hitta på nya problem när det redan finns saker vi kan vara kritiska mot.
Det fanns ett bedrägeri som skedde i Järva, det upptäcktes av ABF (och inte »anonyma personer«). Studieförbundens verksamhet har granskats av fyra myndigheter flera gånger. De hittar inget stöd för påståendet att 60-70% av aktiviteterna skulle vara fake. Forskarna här vill, utan bevis, insinuera att pengar som går till folkbildningen går till terrorism och kriminalitet. Så som Jonas Nordling beskriver på Dagens Arena, så är det inte alls det som har hänt.
För att citera Folkbildningsrådets svar i DN: »Vi välkomnar granskningar av verksamheten och uppmanar alla som upptäcker oegentligheter i folkbildningsverksamheten att anmäla detta. Det bör baseras på fakta och inte insinuationer.«
Nånstans här borde Magnus Ranstorp och hans kollegors trovärdighet som debattörer och seriösa forskare ifrågasättas.
Jag hittade en post-it från tiden då jag jobbade på ABF Stockholm. Vi gjorde föreningskurser, och lärde människor hur man rent praktiskt kan organisera sig. Jag höll utbildningar för cirkelledare och styrelser. Varje gång en förening hörde av sig och frågade hur mycket pengar de kunde få när de gjorde en cirkel eller ett kulturevent, så skämdes jag. Vi hade en lista på vad vi på studieförbundet fick i ersättning per rapporterad timme. Och när vi räknade ut kostnader för lokaler etc, så fick de i slutändan en struntsumma. Räcker ju knappt till fika. Då fick man försöka övertyga, »ja, men om ni kör 3 timmar i veckan i ett år, då har ni typ *räknar* 4500 kronor!« Tänk då att vissa av lokalerna på ABF-huset i Stockholm kan kosta 900 kr per timme att hyra.
Hur ska det här gå ihop egentligen? Så fick man försöka spåna på andra aktiviteter som kunde ge ersättning. Men varje aktivitet innebär ju alltid en kostnad. Så det går inte tjäna så stora pengar på cirkelsystemet om man inte är en stor organisation med jättemånga regelbundna och välbesökta aktiviteter. Då skulle någon kunna säga emot, och berätta att »ja, men om man fuskar, så kan man ju få ut mer pengar«. Och det har hänt med en del föreningar, eller musikband som har fått pengar från flera studieförbund samtidigt. Men då måste man ha tillgång till väldigt många personers personnummer. Men att som de här forskarna gör, att basunera ut att hela folkbildningen är ett system för att suga ut pengar från staten, och att mina tidigare kollegor på studieförbunden är fuskare, är ohederligt. Vad skulle incitamentet vara?
Det är en attack mot hela folkbildningen som idé. Vi behöver förstå att människors engagemang, i föreningslivet runt om i Sverige, är en del av demokratin. Det räcker inte med att rösta en gång vart fjärde år. Demokrati är också att träffa andra människor och utbyta idéer och kunskap. Det är värt att satsa på.
Det finns så klart många problem bland studieförbunden. Men det behöver vi inte konspirationsteorier för att adressera. Vi behöver ju inte hitta på nya problem när det redan finns saker vi kan vara kritiska mot. Jag hoppas definitivt att folkbildningen hittar ett bra system för att finansiera studiecirklar och kulturverksamhet. Och jag hoppas att det görs med hjälp av fakta.
Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
