Löfven måste göra politik för medborgarnas skull – inte för en liten klick skolmagnaters.

Utbildningsminister Jan Björklund har ägnat större delen av sin politiska karriär åt skolan. Han har lovat att skapa världens bästa skola. Det vi ser är ett politiskt haveri av stora mått. Skolor konkursar, elever slås ut, betygsinflation råder, rektorer satsar enorma summor på marknadsföring, segregationen ökar och generationer lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper.

Skulden ligger förstås inte bara hos en folkpartistisk minister som slängt ut liberalismens bildningsideal till förmån för marknadsfundamentalisters valfrihetsnojor. Socialdemokratin har aningslöst varit med och sett till att Sverige hör till det enda land förutom Chile som tillåter aktiebolag med fria vinstuttag på skolans område.

Den gemensamma arena för bildning och jämlikhet som skolan en gång i tiden fungerade som har slagits sönder av decenniers friskoleexperiment. Om det ena diket heter kommunalisering så är det andra avreglering in absurdum. I dag råder fri etableringsrätt, fritt skolval, fria vinstuttag. Och konsekvenserna är en grund- och gymnasieskola i djup kris.

I måndags morse varnade Sten Svensson, fd chefredaktör på Lärarnas tidning, i P1 Morgon för gymnasiebubblan som håller på att spricka. Elevkullarna har minskat medan antalet nya gymnasieskolor har ökat. Skolmarknaden har drivits fram av riskkapitalbolag som kan göra snabba klipp på skattefinansierade verksamheter. Gymnasieelever riskerar att bli av med sina utbildningar på grund av att deras skola konkursar.

Det är absurt och upprörande. Och än mer upprörande är beslutsfattarnas handfallenhet. Björklund har tvingats till diverse kontrollåtgärder och som vanligt blir följden av marknadifieringen en rejäl byråkratisering.

Socialdemokraternas Stefan Löfven mumlar ordet kvalitet men inser visst inte att just i skolans värld är kvalitet det som kostar: nämligen antalet välutbildade lärare med bra löner, skolbibliotek, utrustning, pedagogik och så vidare. Det som inte går att rationalisera bort med vinstmaximeringens princip. De stora koncerner som i dag äger friskolorna kan bara göra vinst genom att skära ner på det som främjar själva utbildningen.

Skolan har alltså inte på marknaden att göra. Så länge Löfven och Björklund inte ser systemfelet i dagens skola kommer detaljregleringen och byråkratin att öka samtidigt som skolor konkursar och landets bildningsnivå utarmas.

Skolan är ett samhällsintresse. Det råder skolplikt. Utbildningen följer en av staten fastställd läroplan och betygen ska vara likvärdiga nationellt.

Det är hög tid att dra i nödbromsen och erkänna: det blev helt fel.

Löfven måste visa på en socialdemokrati som gör politik för medborgarnas skull, inte för en liten klick skolmagnaters.