Publiken jublar på Stockholms Stadsteater när Tartuffe lurar skjortan av den rike Orgon i Molières klassiker från 1600-talet. Så korkad kan man väl inte vara tänker publiken när Dan Ekborg, som spelar Orgon, inte genomskådar bedragaren. Dessvärre har aldrig så många blivit dragna vid näsan som nu.

Några dagar efter premiären av Tartuffe kan man läsa finansanalytikern Peter Malmqvist på DN-Debatt. Han tror att vanliga sparare riskerar att förlora 50–60 procent av sina insatta pengar på den nervösa aktiemarknaden. Obegripligt att detta får fortgå, menar Malmqvist.

Dagen efter kommer den socialdemokratiska kriskommissionen. Likt politikens naive Orgon rekommenderar man inte ett förändrat, mindre aktieberoende system, utan vill i stället att löntagarna ska betala in högre pensionsavgifter. Placerare som blivit rika på att försnilla delar av våra besparingar ska alltså få ännu mer pengar att röra sig med.

Det är självklart inget fel om somliga får mer betalt än andra, om de uträttar någonting bestående. Men figurer som bara söker snabba cash på vår godtrogenhet vimlar det av i Sverige i dag. Som fastighetsbolaget Boultbee, som låtit köpcentra förfalla, fördubblat hyrorna, tagit 684 miljoner i aktieutdelningar och schappat.

Häromdagen kunde man läsa om en ny beräkningsmodell för det rörliga konsumentpriset på el. Det innebär att elbolagen vältrat över den ekonomiska smällen vid pristoppar på konsumenterna. Champagnekorkarna smäller antagligen på Fortums direktionsvåning, när man utan att ha uträttat någonting, ändå kan kassera in nya miljoner.

I några tv-program har en miljardär i Djursholm visats upp som exempel på en framgångsrik företagare. Men Expressen besökte nyligen några av hennes fastigheter. Där finns inget varmvatten, sprickor i väggarna, förfall och mögel.

Häromåret plockade ägaren av städföretaget ”Rent hos dig” ut 1,3 miljoner kronor i aktieutdelning. Ägaren har blivit rik på att utnyttja kryphålen i lagstiftningen, lurat hit lettiska kvinnor som ska låtsas vara egenföretagare, men saknar sjukersättning och lever under slavliknande former.

Denna pågående brutalisering av Sverige ökar i takt med att klyftorna växer. Om de rika bor för sig och aldrig behöver träffa några vanliga medborgare, får de som vill lura oss sällan se konsekvenserna av sina handlingar.

Sverige behöver färre profitörer, men många fler innovatörer, riktiga företagare, som skapar något eget bestående av sina liv.