Förföljelsen av kvinnor i samhällsdebatten beror inte på vilken yrkesroll de har, utan på att de över huvud taget tar sig ton och tar sig makt.

Liza Jonsson är Barn- och utbildningsnämndens ordförande i Nordmaling. I torsdags natt blev hon misshandlad i sitt hem. Gärningsmannen nämnde byskolorna innan han attackerade henne.

Förra året gick barn- och utbildningsnämnden med sju miljoner i underskott. Man har därför föreslagit att byskolor i Rundvik, Lögdeå och Gräsmyr ska läggas ner – med motiveringen att både ekonomin och pedagogiken skulle bli bättre om eleverna samlades i Nordmaling.

Debatten har varit infekterad, inte minst i sociala medier. Beslutet skulle fattas av kommunfullmäktige imorgon, den sjätte november. Innan dess blev alltså Liza Jonsson misshandlad. I ett pressmeddelande säger hon att hon har väldigt ont i kroppen och känner sig tilltufsad. Men: ”Jag vill tydligt deklarera att en sådan här handling inte tystar mig. Jag kommer att fortsätta med politik och fortsätta att kämpa för mina ideal och värderingar. Jag kommer inte att sluta kämpa för ett bättre samhälle!”

Att en folkvald politiker som Liza Jonsson blir angripen i sitt hem på grund av ett politiskt beslut är fullständigt oacceptabelt. Hon utsätts för ett våld som tyvärr många kvinnliga politiker lever under hot om.

Hela 86 procent av riksdagskvinnorna hade under det senaste året fått nedsättande kommentarer i samband med sitt politiska arbete, visade en undersökning som Svenska Dagbladet publicerade i maj. Varannan kvinna i riksdagen hade under samma tidsrymd blivit hotad.

Av riksdagens 150 kvinnor deltog 128 i enkäten. Vissa som avstod sa att de inte vill väcka den björn som sover. Andra riksdagskvinnor uppgav att de har dragit ner på sin närvaro i sociala medier på grund av hat och hot.

“Jag skulle kunna sammanställa en bok som heter ”Män skriver till Birgitta Ohlsson”. Det är allt från trakasserier och nedsättande ord till rena våldsuppmaningar”, sa demokratiministern när hon kommenterade undersökningen.

Näthatet mot kvinnliga journalister har uppmärksammats det senaste året. Debatten som följde på Uppdrags Gransknings starka reportage var väldigt bra – men den missade ofta andra kvinnor i offentligheten som råkar illa ut. Till exempel kvinnliga politiker och företagsledare.

Förföljelsen av kvinnor i samhällsdebatten beror inte på vilken yrkesroll de har, utan på att de över huvud taget tar sig ton och tar sig makt. Det tillhör inte den traditionella kvinnorollen och då ska de straffas.

Många kvinnliga journalister har känt stort stöd sedan de började berätta om sin situation. Näthatet vägs upp av välkommen nätkärlek. Nu måste kvinnliga politiker – och andra kvinnor i offentligheten som trakasseras – mötas av samma sympati.

Kvinnliga politiker har förmodligen ännu svårare än kvinnliga journalister att berätta om hat och hot. De har inte samma naturliga tillgång till medierna. I politikerrollen är det fortfarande tabu att berätta om sin personliga situation.

Då är det dags för oss andra att reagera. Varje hot mot en kvinnlig politiker är ett grundläggande hot mot demokratin.