The Match

Filmen om matchen mellan England och Argentina i fotbolls-VM 1986 berör alltifrån politik, till fusk och ren fotbollskonst. Att göra en hel dokumentärfilm som fokuserar på den här klassiska matchen är ett genidrag. Det tycker Jon Andersson som sett “The Match”, med svensk premiär i helgen.

Det finns matcher och så finns det matcher. Matcher som är så speciella att de för alltid kommer att vara inpräntade i historien, hur långt det än har gått sedan de spelades. Frågan är om det någonsin i fotbollshistorien spelats en så ikonisk match som VM-kvartsfinalen mellan England och Argentina den 22 juni 1986 på Aztekastadion i Mexico City. 

Alla som kan sin historia vet att det här var mycket mer än en vanlig fotbollsmatch. Det var en match som hade allt både på och utanför planen.

Mer än bara fotboll

Filmen tar sin början 221 år innan matchen spelades. 1765 var nämligen året då Storbritannien för första gången upprättade en koloni på Falklandsöarna. Men ön var omstridd. Efter Argentinas självständighet på 1800-talet gjorde landet anspråk på ön. En konflikt som levde långt in på 1900-talet och nådde sin kulmen med Argentinas invasion av Falklandsöarna i april 1982. Något som ledde till det så kallade Falklandskriget som efter 74 dagar vanns av britterna. Kriget resulterade i hundratals dödade på båda sidor och satte av naturliga skäl djupa spår i de båda nationerna. Det dröjde ända till 1989 innan Storbritannien och Argentina återupprättade diplomatiska förbindelser. 

När England och Argentina möttes i den där historiska matchen i juni 1986 hade det alltså bara gått drygt fyra år sedan kriget tagit slut. Något som förstås märktes av i rapporteringen inför matchen, även om spelarna och tränarna vill undvika att prata politik. Att det här var en match som handlade om så mycket mer än bara fotboll var uppenbart för alla. 

Och vilken match det blev sedan. En match som totalt kom att domineras av Diego Maradonas två mål. Det första målet, som Maradona slog in med handen, för att det kom att förknippas med fusk och mygel. Det andra för att det skulle komma att betraktas som det snyggaste målet som någonsin gjorts i VM-historien. Fotbollens vackraste och fulaste sida. Personifierad av Diego Maradona. En fuskare och fotbollskonstnär i en och samma person. 

Intervjuar spelare

När ett gäng spelare från båda lagen nu samlas för att berätta om sina minnen från den där dagen för 40 år sedan är huvudpersonen inte längre med oss. Diego Maradona gick bort 2020, endast 60 år gammal. Med i filmen är dock hans gamla nemesis målvakten Peter Shilton och flera andra spelare från båda lagen. 

Det är ett smart upplägg. Intervjuer med spelarna, helt filmade i svartvitt, varvas med arkivbilder från uppladdningen och själva matchen. Den engelske anfallsspelaren Gary Lineker och hans argentinska motsvarighet Jorge Valdano fungerar som berättare men delar också med sig av sina minnen tillsammans med de andra spelarna. 

Det märks att de flesta av de engelska spelarna har en ganska avslappnad attityd till matchen i dag. De kan både hylla Maradonas andra mål och samtidigt vara kritiska mot hur det första målet kom till och att det aldrig dömdes bort. Alla utom Peter Shilton, som fortfarande verkar bitter efter handbollsmålet och över att Maradona aldrig erkände eller bad om ursäkt. För de argentinska spelarna är det förstås lite lättare. De erkänner att det var handboll men är samtidigt glada för att de vann matchen och till sist också hela VM-turneringen. 

Genidrag 

Att göra en hel dokumentärfilm som fokuserar på den här matchen är ett genidrag. Filmskaparna lyckas på ett skickligt sätt förmedla alla intressanta detaljer kring matchen. Bland annat får vi veta varför de argentinska spelarna hade på sig tröjor inhandlade på en mexikansk marknad, hur ett samtal utanför en vägtull mellan Argentinas förbundskapten Carlos Bilardo och försvarsspelaren Julio Olarticoechea spelade en avgörande roll för matchens utgång, hur uttrycket “Guds hand” egentligen kom till och vad som hände med Maradonas tröja efter matchen. Plus en del andra detaljer.

Filmens styrka ligger i att filmskaparna lyckats samla de flesta viktiga nu levande aktörer från matchen på både den argentinska och den engelska sidan. Det ger en närvarokänsla som gör att det känns som att man nästan är där på plats på Aztekastadion den där dagen i juni 1986. 

Juan Cabral och Santiago Francos film berör alltifrån politik, till fusk och ren fotbollskonst. Gillar ni sportdokumentärer är “The Match” ett måste. 

Jon Andersson