debatt Sveriges system med köp-och säljbara fiskekvoter med stort marknadsvärde kräver en oberoende granskning av makt, inflytande och miljöeffekter för att värna svenskt Östersjöfiske. Annars riskerar vi vår livsmedelsförsörjning vid kris eller krig, skriver forskaren Cecilia Solér.
Inför det stundande valet har en mycket viktig demokratisk fråga kommit i skymundan. Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har fått regeringens uppdrag att utvärdera överlåtbara fiskerättigheter, så kallade ITQ:s (Individual Transferrable Quotas) inom det pelagiska fisket som omfattar fiske av till exempels strömming och skarpsill som lever i stora stim ute i havet.
ITQ-systemet innebär att en gemensam naturresurs, i detta fall svensk fisk i havet, fördelas som individuella fiskerättigheter som kan köpas och säljas. När ITQ-systemet infördes gjordes rätten att fiska till en handelsvara. De som ville eller tvingades lämna det pelagiska fisket på grund av kvottilldelningen, sålde sina rättigheter till större och mer kapitalstarka aktörer. På så sätt flyttades fisket från många små till medelstora fiskebåtar utmed den svenska Östersjökusten till färre och större fiskefartyg. Resultatet blev en kraftig koncentration av de pelagiska fiskerättigheterna till västkusten, särskilt runt Göteborg
Regeringens initiativ att utvärdera ITQ-systemet är bra. Men att ge detta uppdrag till HaV väcker en demokratisk fråga: kan en myndighet ensam granska ett system som den själv har varit med och förvaltat? Och vad händer när myndighetens starka kopplingar till storskaliga pelagiska intressen riskerar att sättas före vår framtida livsmedelsförsörjning och utveckling av kusten utmed Östersjön?
Stora ekonomiska intressen står på spel
ITQ-systemet infördes 2009 med syftet att minska överkapaciteten, öka lönsamheten och skapa en mer rationell fartygsstruktur inom det pelagiska fisket. När fiskerättigheter görs överförbara uppstår samma företagsekonomiska mekanismer som på andra marknader: kapitalackumulation och ägarkoncentration. Kvoterna får ett marknadsvärde, kan överlåtas och fungerar i praktiken som ekonomiska tillgångar som kan användas som grund för investeringar. Politiska beslut som syftar till att omfördela, begränsa eller återta fiskerättigheter riskerar därför att leda till stora ekonomiska förluster för de aktörer som byggt sin verksamhet kring dessa tillgångar.
Samtidigt är Östersjöns fiskbestånd hårt pressade. Bestånden påverkas av övergödning, klimatförändringar, syrebrist, miljögifter och förändrade ekosystem. Det är inte fastställt att ITQ-systemet ensamt har orsakat nedgången. Därför måste utvärderingen undersöka hur ägarkoncentration, storskalighet, fiskemönster och kvotfördelning påverkar ekosystem och småskaligt fiske.
Frågan om fiskets roll i svensk beredskap gör detta ännu viktigare. Det räcker inte att säga att Sverige behöver ett fungerande fiske. Vi måste också fråga vilken sorts fiske som stärker beredskapen. Är det ett system där kvoter, kapital och fångster koncentreras till ett fåtal stora aktörer, eller ett mer diversifierat fiske där fler båtar, kustsamhällen och regionala beredningsled kan bidra i kris?
Det storskaliga pelagiska fisket har ingen formell rätt till större inflytande än kustfisket, miljöorganisationer eller lokalsamhällen. Men stora kvotinnehavare har helt andra resurser. När fiskerättigheter blir mycket värdefulla – som i fallet med hur ITQ-systemet möjliggjort trålning i industriell skala i Östersjön och svenskt delägande i dansk foderindustri – skapas starka incitament att påverka hur systemet beskrivs, försvaras och utvärderas.
Det är inte fel att branschen deltar i remisser, samråd och myndighetskontakter. Berörda aktörer ska få yttra sig. Men myndighetsbeslut måste vila på saklighet, opartiskhet, tillräckligt beslutsunderlag och transparenta kriterier.
Kvotsystemet har inneburit stort inflytande för fiskebranschen
Här finns en risk som inte bör underskattas. Fiskeriverket, som avvecklades 2011, var centralt i framtagandet av systemet tillsammans med företrädare för det pelagiska fisket. Flera förvaltningsuppgifter inom Fiskeriverket fördes därefter över till HaV. Sedan ITQ-systemet infördes har branschföreträdare för det pelagiska fisket haft stort inflytande i frågor om kvotfördelning, överlåtelser och ägarkoncentration. Det betyder inte att något otillbörligt har skett. Men det skapar risker för informationsövertag, informella nätverk och intressekonflikter som än idag påverkar HaV:s arbete med och syn på ITQ-systemet.
Det handlar inte om att utestänga näringen, utan om att ingen aktör ska få oproportionerlig möjlighet att definiera problemet eller påverka tolkningen av resultaten. Om Östersjöns kris främst beskrivs av företrädare för det pelagiska fisket relaterat till klimat, övergödning och miljögifter (GP Debatt, 22 maj, 2026) riskerar en utvärdering av hur fiskets organisering påverkar Östersjön att hamna i skymundan.
Som forskare har jag själv erfarit hur känsligt detta område är. I forskningsprojekt om det pelagiska fisket har jag mött påtryckningar, bland annat krav på representation i styrgrupper och försök att påverka villkor för forskningsfinansiering. Det visar varför en utvärdering av ITQ-systemet måste inkludera en genomlysning av makt, inflytande och transparens inom ramen för ITQ-systemet.
Regeringens uppdrag till HaV bör därför kompletteras med skyddsmekanismer: extern vetenskaplig granskning, full offentlighet kring möten och underlag, tydlig jävsprövning och lika tillgång för olika intressen. Kustnära fiske, miljöorganisationer, oberoende forskare och lokala samhällen måste få påverka vilka frågor som ställs och hur resultaten tolkas.
Frågan handlar ytterst inte bara om fiskekvoter. Den handlar om förtroendet för svensk förvaltning. När rätten att fiska får högt ekonomiskt värde får staten ett särskilt ansvar att visa att besluten inte styrs av dem som har mest att vinna på att dagens system bevaras. Detta är också en valfråga.
Cecilia Solér, docent i företagsekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
