Ett av våra mest försummade politikområden kan vara nyckeln till att stoppa radikalhögerns framfart, skriver German Bender.
I övermorgon (10/6) släpper vi på Arena Idé stora granskning partiernas arbetsmarknadspolitik inför årets val (anmäl dig till seminariet här).
Tyvärr ligger arbetsmarknadspolitiken och jobben lågt på väljarnas agenda. Så var det också när vi publicerade liknande granskningar inför valen 2018 och 2022.
Kanske är det därför som arbetsmarknadspolitiken under flera år behandlats styvmoderligt och ibland rentav föraktfullt av svenska politiker. Åtgärder, stöd och myndigheter som ska minska arbetslösheten och hjälpa de arbetslösa har skurits ned, försummats, omreglerats gång på gång.
Men bortsett från fackföreningsrörelsen och ett fåtal forskare har få höjt sina röster i protest.
Kanske hade protesterna varit mer högljudda om vi vetat att nedmonteringen av arbetsmarknadspolitiken troligen har varit en viktig förklaring till Sverigedemokraternas triumftåg de senaste tjugo åren.
Två färska forskningsstudier pekar åt samma håll: när skyddet mot arbetslöshet försvagas ökar stödet för missnöjespartier, när skyddet stärks minskar stödet.
Forskningen är tydligare än debatten
I den första studien analyserar statsvetarna Chase Foster och Jeff Frieden 134 nationella val i 16 västeuropeiska länder mellan 1990 och 2021, kompletterat med individdata från European Social Survey.
Resultatet är robust: länder som lägger mer på arbetsmarknadspolitik och har högre ersättningsgrad i arbetslöshetsförsäkringen har lägre stöd för populistiska partier. Omvänt är nedskärningar är kopplade till ökade populistiska röstandelar. Effekterna är störst bland fackföreningsmedlemmar och personer som har varit arbetslösa.
En avgörande slutsats i studien är också att alla välfärdsutgifter inte spelar samma roll. Det som biter är program som tydligt kompenserar för arbetsmarknadsrisk och inkomstbortfall. Alltså arbetsmarknadspolitik som märks tydligt för den enskilde.
Forskarna prövar dessutom invändningen att generös välfärd skulle göda främlingsfientlighet (eftersom den även gynnar invandrare), men finner inget stöd för den. Även väljare med negativa attityder till invandring blir mindre benägna att rösta populistiskt när skyddet är starkare.
Den andra studien, en rapport för Bertelsmann Stiftung av fyra forskare, undersöker tyska förhållanden. Också här finns en stabiliserande effekt, men bara under vissa villkor. Riktade infrastruktursatsningar dämpar högerextrema AfD:s tillväxt, och dessutom starkast i de regioner som pressas hårdast av den gröna omställningen. Däremot finner forskarna ingen sådan effekt av stöd som går till företag, eller till regioner som redan är starka.
Vi kan dra ett antal viktiga slutsatser av studierna: staten måste spendera på rätt saker och insatserna måste vara synliga, kännbara och möjliga att tillskriva en handlande stat och ansvariga politiker.
Sverige har gjort motsatsen
Mot den här bakgrunden framstår svensk politik de senaste två decennierna närmast som ett experiment i hur man göder ett missnöjesparti. När alliansregeringen 2007 höjde avgifterna till a-kassan lämnade omkring nästan en halv miljon människor försäkringen. Taket i ersättningen låg dessutom nominellt stilla mellan 2002 och 2015 medan lönerna steg, så att bara en minoritet av heltidsarbetande fick ut de 80 procent av tidigare inkomst som utlovats (dessutom omfattades allt färre av inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning överhuvudtaget).
Sedan dess har arbetslöshetsförsäkringen förbättrats en aning, men riktningen över tid har varit och är en försvagad a-kassa.
Samtidigt har den aktiva arbetsmarknadspolitiken rustats ned kraftigt. Sverige var i början av 1990-talet mest ambitiöst i hela OECD, med insatser på omkring 1,5 procent av BNP. Sedan dess har utgifterna för utbildning, omställning och matchning rasat.
Sedan 2019 har Arbetsförmedlingens bemannade kontor kapats från 238 till 78 och i 83 kommuner saknar myndigheten nu helt lokal närvaro. Precis den lokala, synliga statliga närvaro som de tyska forskarna lyfter fram som stabiliserande har alltså dragits tillbaka från landsbygd och mindre industriorter.
Under tiden har Sverigedemokraterna vuxit i val efter val, från ett marginellt och stigmatiserat parti till den mest tongivande kraften i svensk politik och det näst största partiet i riksdagen.
Radikalhögerns giftiga ironi
Ironiskt nog är Sverigedemokraternas väljarbas överrepresenterad bland de grupper som är mest exponerade för arbetsmarknadsrisker och starkt beroende av socialförsäkringar. Därför måste Jimmie Åkesson påstå sig värna a-kassan, samtidigt som hans parti faktiskt gynnas av att försäkringen urholkas. Framgångsstrategin är därför att skära i trygghetssystemen, men lägga ansvaret på någon annan.
Mycket riktigt har Tidöpartierna med Sverigedemokraterna i spetsen drivit igenom kraftiga nedskärningar i arbetslöshetsförsäkringen och andra trygghetssystem. Så länge väljarna riktar frustrationen mot invandringen, och möjligen de borgerliga partierna, kan Sverigedemokraterna skörda väljarstödet som missnöjet genererar utan att hållas ansvariga för orsakerna.
En viktig pusselbit
Givetvis är orsakssambandet inte enkelt, andra faktorer har spelat roll. Populismens och extremhögerns andra drivkrafter – såsom globalisering, snabba teknikskiften, inkomstojämlikhet och migration – försvinner förstås inte med en höjd a-kassa.
Men den nya forskningen pekar mot en hittills ouppmärksammad mekanism. Att nedskärningar i välfärden kan göda radikalhögern är ingen nyhet, men vi kan nu börja sortera i vilken sorts nedskärningar som är farligast och vilka satsningar som kan ge bäst effekt om vi vill vända utvecklingen. Arbetsmarknadspolitiken, som enskilda länder förfogar över, kan påverka de politiska konsekvenserna av dessa förändringar.
Det är ingen slump att extremhögern vuxit i takt med att tryggheten minskat. En stat som synligt försäkrar sina medborgare mot risk dämpar missnöjet, medan en stat som drar sig tillbaka förstärker det. Vi som vill pressa tillbaka Sverigedemokraternas stöd bör börja med de delar av välfärden som rustas ner mest – och som märks mest i människors vardag.
German Bender är utredningschef på Arena Idé
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
