debatt De fascistoida inslagen som finns i dagens politik kommer få mycket större genomslag om Sverigedemokraterna får regeringsmakt efter valet. Dagens opposition måste göra klart för väljarna att valet ytterst gäller den svenska demokratins framtid, skriver Carl Tham och Sverker Gustavsson.
Europas största politiska utmaning är hotet från högerradikalismen som har starka fascistiska inslag, framför allt i hatet mot ”främlingar”, förtalet av demokratin och rättsstaten, den fria debatten och massmedia. Orbans fall var ett glädjande steg i motsatt riktning,. Men ytterhögern förblir stark och ökar i styrka, i Frankrike, Tyskland, Italien och England.
Den påverkar hela det politiska fältet och har drivit fram en kamp mot invandrare som också präglar EU-politiken. SD:s ledande man på EU-fältet utropar ”äntligen deportationer”. I Tyskland pressas den borgerliga-socialdemokratiska regeringen hårt av AfD:s opinionsframgångar men den politiska borgerligheten tar ändå bestämt avstånd från samröre med ett parti som är ett hot mot den liberala demokratin och mänsklig anständighet.
Detta till skillnad från Sverige där borgerligheten bokstavligen kramar Afd:s svenska kollega SD och utlovar regeringsmedverkan om blocket får ny majoritet.
Detta är en historisk brytpunkt för den svenska borgerligheten. Inte ens under 30-talet då fascism och nazism triumferade i en rad europeiska länder med Tyskland som dominant gav den svenska högern vika för sin tydligt nazistiska ”ungdomsrörelse”, som uteslöts ur partiet. Det var detta beslut av partiledaren Arvid Lindman och Per Albin Hansons krispolitik som räddade Sverige från nazismen. Men det är uppenbart inget som imponerar på Kristersson.
De borgerliga tror de kan hålla SD i styr
Det förefaller som om de borgerliga partierna inbillat sig att SD är en mer beskedlig variant av den europeiska nyfascismen och att de kan hålla partiet i styr. Men allt som hänt under snart fyra år visar på motsatsen. Det är SD som angett tonen och bestämt i flertalet av de frågor som står på deras ideologiska dagordning. Alla inser att partiets makt blir ännu större om det också besätter 8-10 ministerposter.
Detta är den internationella och nationella ramen för årets val. Läget är på alla sätt allvarligt och hotande. För en gångs skull kan vi med rätta säga att det är ett ödesval. Vi måste också inse att Sverige inte är unikt. Ödesfrågan är europeisk och internationell.. Vinner SD-blocket kommer Sveriges framtid ges en ny riktning, bort från den liberal-sociala och demokratiska samhällsmodell som präglat Sveriges nutidshistoria.
Om den nya kursen kan det knappast råda något tvivel. De fascistoida inslagen som finns i dagens politik kommer få mycket större genomslag. Hatet mot invandrare och ”främlingar”, föraktet för rättsstaten och sakkunniga, attacker mot forskning som inte stämmer med den rådande ideologin liksom mot förvaltningens rättsstatlighet och objektivitet.
Nedtrappning till en slutlig nedläggning av stödet till folkbildning och folkhögskolor, nya begränsningar i kampen mot den fossila miljökatastrofen, fortsatt minskade anslag till biståndet och förvridning av dess syfte. Begränsningar av Sveriges internationella samarbete, nya neddragningar av det fria kulturlivet, minskade resurser till och politisk styrning av Sveriges radio och TV samt lagar och påbud som direkt är riktade mot socialdemokratin– allt detta och mer ingår i SD-paketet.
Oppositionen behöver inga röda linjer
Dagens opposition måste göra klart för väljarna att valet ytterst gäller den svenska demokratins framtid. Partierna har naturligtvis olika ståndpunkter i en rad frågor men just i detta avseende måste de vara eniga och tydliga. Huvudmålet måste vara att försätta Tidöpartierna i minoritet och därmed rycka undan grunden för SD:s starka politiska inflytande.
Den nya majoritetens partier måste ingå i eller stödja en ny regering. Socialdemokratin blir genom sin storlek den naturliga regeringsbildaren. Men Vänstern, De Gröna och Centern måste också ta ansvar för att en handlingskraftig regering kommer till stånd. Alla partier måste kompromissa, självfallet också socialdemokratin. Att då i valrörelsen utfärda drakoniska krav och dra röda linjer hit och dit är oförsiktigt. Att låsa sig så att man till sist börja leka med nyvalstanken är grovt ansvarslöst, ett svek mot väljarna och skulle med all säkerhet ytterst gynna Sverigedemokraterna.
Vi måste utgå ifrån att något sådant inte kommer att hända och att dagens oppositionspartier förstår vilket farligt läge vi befinner oss i och handla därefter.
Sverker Gustavsson, professor emeritus i statskunskap vid Uppsala universitet
Carl Tham, tidigare utbildningsminister (S) och generaldirektör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
