debatt Tiden har sprungit ifrån de ideellt drivna kvinnojourerna, skriver Magnus Falkman från Mansfrid Sverige. Men kvinnojourerna har en ovärderlig kompetens som behöver kunna valideras på ett bättre sätt, skriver sex forskare.
Regeringen hävdar att de tar kvinnors våldsutsatthet på allvar. I en debattartikel den 4 juni uppmanar vi den att visa det genom att ta kvinnojourernas långvariga och väldokumenterade kunskapsbyggande och lagändrande arbete på allvar.
Vi påpekar att den så kallade tillståndsplikten för skyddade boenden tvärtom underminerar skydd av våldsutsatta. Genom att tillåta marknadsaktörer att leverera skyddat boende har behov av regelverk i syfte att förhindra oegentligheter uppstått.
Tillståndsplikten hanteras av IVO i form av standardiserade mallar som inte omfattar kvinnojourerna särskilda kompetens. Det innebär att den rörelse som byggt upp kunskap och kompetens om skyddets utformning får avslag på sina ansökningar med hänvisning till att de saknar kunskap. I sin nuvarande utformning riskerar marknadsanpassningen leda till att allt färre kvinnor och barn som utsätts för våld i hemmet och/eller på grund av människohandel kan erbjudas adekvata stödåtgärder.
Kvinnojourers kompetens ska kunna valideras
Vi föreslår att regeringen säkrar att kvinnojourernas kompetens tas tillvara genom validering av kvinnojourskompetens, samt långsiktig finansiering. Kvinnojourerna bör få möjlighet att förändra sin verksamhet i enlighet med de nya kraven och inte tvingas stänga under tiden som de arbetar för att uppfylla de nya kraven.
Uppmuntrad av vår debattartikel har Magnus Falkman skrivit om andra gruppers behov av skydd, som vi inte berör i vår debattartikel. Vi berör inte heller de globala, neoliberala samhällsförändringar som genom minskad jämlikhet och jämställdhet har gjort livet allt farligare för världens utsatta med allt vad det innebär av våld och utnyttjande av flickor och kvinnor. Men givetvis också för andra grupper, för vilka flertalet samspelande ojämlikheter har avgörande betydelse.
Allas rätt till ett våldsfritt liv är ett självklart mål för allt våldsarbete. Samtidigt tar inte våldet ledigt under tiden som ett stödsystem förändras och förnyas. Ingen får det bättre av att våldsarbetet hanteras som ett nollsummespel där grupper ställs emot varandra.
Åsa Eldén, Fil.dr i sociologi, forskare Uppsala universitet
Rúna í Baianstovu, Fil.dr i socialt arbete, forskare Örebro universitet
Dolores Calvo, Fil.dr i sociologi, Uppsala universitet
Eva Diesen, Jur.kand. Stockholm universitet
Linnea Bruno, Fil.dr i sociologi och docent i barn- och ungdomsvetenskap, Stockholms universitet
Carin Holmberg, Fil.dr i sociologi
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
