Malin Ragnegård, Kommunal och Liza di Paolo-Sandberg, SKPF Pensionärerna Foto: Kommunal/SKPF

Pensioner Trygghetspensionen och höjningen av garantipensionen är två viktiga reformer som klubbats av riksdagen under upploppet av mandatperioden. Däremot löser de inte den underliggande problematiken som gör att många av våra medlemmar har pensioner som är svåra att leva på. Det skriver Malin Ragnegård, förbundsordförande Kommunal och Liza di Paolo-Sandberg, förbundsordförande, SKPF Pensionärerna med anledning av Kommunals nya pensionsrapport som publiceras i dag.

De sämst ställda pensionärerna har i dagarna fått sin första utbetalning av den höjda garantipensionen som riksdagen klubbade under försommaren. Den ger ungefär en miljon pensionärer en höjning av pensionen med upp till 1 000 kronor före skatt. Det är ett mycket efterlängtat tillskott för många av SKPF Pensionärernas medlemmar, eftersom många av dem är före detta Kommunalare som nu har en låg pension. Höjningen är dessutom lite av en upprättelse för de som arbetat ett helt arbetsliv men ändå får en pension som det är svårt att leva på. Men tyvärr äts höjningen snabbt upp av den allmänna prisstegringen som gör att pensionerna hastigt urholkas och tvingar de sämst ställda till svåra prioriteringar för att få vardagsekonomin att gå ihop. 

I Kommunals nya rapport som bygger på en  medlemsundersökning från 2021, svarar sju av tio medlemmar inom förskolan och äldreomsorgen att de är oroliga att pensionen inte kommer att räcka.

För medlemmar i Kommunal kommer deras låga löner innebära att de sedan får en låg pension, trots ett mycket långt arbetsliv. Lägg därtill att många av medlemmarna arbetar ofrivillig deltid eller att deras arbetsvillkor är så påfrestande att de inte orkar arbeta heltid, så framstår deras möjlighet till en bra pension som än mer avlägsen. Tidsbegränsade anställningar, som mer är en regel än ett undantag för många medlemmar, begränsar inkomsten ytterligare. Men det slutar inte där. Medlemmarnas tuffa fysiska och/eller psykiska arbetsvillkor gör att många inte orkar arbeta fram till åldern för att beviljas garantipension, utan tvingas gå i pension i förtid. Beräkningar från Pensionsmyndigheten visar att den genomsnittliga barnskötaren eller undersköterskan ligger närmare en faktisk pensionsålder om 64 år än normen på 65 år. I jämförelse ligger den genomsnittliga pensionsåldern i många tjänstemannayrken en bra bit över 65 år. 

Medlemmarna inom välfärden har en dyster syn på sin pension. I Kommunals nya rapport Oro att ta på allvar – välfärdsarbetarnas syn på sin pension, som bygger på en  medlemsundersökning från 2021, svarar sju av tio medlemmar inom förskolan och äldreomsorgen att de är oroliga att pensionen inte kommer att räcka. Dessutom svarar lika stor andel att de oroar sig över att inte orka arbeta fram till den lagstadgade pensionsåldern. Det som är särskilt anmärkningsvärt är att även den yngsta åldersgruppen, 18-29 år, visar en utbredd oro. Att så många som sex av tio i denna grupp oroar sig för sin pension kan bero på förväntningar om ett slitsamt arbetsliv eftersom de är märkta av både egna och andras erfarenheter. 

Rapporten visar hur medlemmarnas oro kring pensionen kan stillas, nämligen genom förbättringar av deras fysiska och psykiska arbetsmiljö. De som dagligen känner sig fysiskt och/eller psykiskt utmattade efter en arbetsdag svarar i högre utsträckning än övriga att de oroar sig för att inte pensionen ska räcka till och/eller att de inte orkar arbeta fram till pensionen. Resultatet är ännu en anledning till att fortsätta verka för arbetsmiljöförbättringar såsom ökad bemanning, bättre scheman och rätt till heltid för medlemmarna i Kommunal. Parallellt behövs också en samlad översyn av pensionssystemet. Utan sådana långsiktiga förbättringar riskerar välfärdens arbetare att fortsätta bli morgondagens garantipensionärer. 

Malin Ragnegård, förbundsordförande Kommunal

Liza di Paolo-Sandberg, förbundsordförande, SKPF Pensionärerna