Hamas vinner och fred förlorar när vi inte tar in verkligheten för de drabbade i vår bedömning.

I dagarna har vi mötts av fruktansvärda nyheter om terrorn som Hamas har utsatt israeler för. Israel svarar genom flygangrepp mot palestinier och belägring av Gaza. Människor mördas och hoppet om fred blir allt mer avlägset. Israeler och palestinier lider i ett större geopolitiskt maktspel.

Om världssamfundet och vi i västvärlden skulle bry oss på riktigt, skulle lidandet ha upphört för länge sedan och vi skulle vara effektivare i att hantera attackerna som pågår nu. 

Att upprätthålla status quo är att upprätthålla förutsättningarna för att terrorn och orättvisan kan fortsätta. I det politiska samtalet tycks man nu behöva välja mellan Israel eller Palestina. På sociala medier pågår ett haveri där hot förekommer om man har en annan åsikt. Det vi behöver är att välja människan. Det går inte att försvara någons attacker eller människorättsbrott. En hållbar fred kan bara skapas på andra sätt.

 Jag kan inte undgå att läsa vissa fördömanden som varumärkesbyggande

Det polariserade förhållningssättet som finns i det digitala är en produkt av en annars också polariserad värld där förakt har fått växa. Tidningar skriver inte längre om folkrättsbrott och avskyvärda mord på palestinier för att vi svenskar har tröttnat på att känna med de drabbade. 

Det är fasansfullt att massakern på israeler hyllas på Malmös gator. Jag känner en stor oro inför antisemitismen och islamofobin som ökar i Sverige och i flera delar av världen samtidigt som vi saknar tillräckliga sätt för att skydda. Det måste åtgärdas skyndsamt.

Politiker försöker ta ansvar och fördömer. Det är viktigt men jag kan inte undgå att läsa vissa fördömanden som varumärkesbyggande. Politikerna saknar vilja att hitta lösningar och använder istället tomma budskap som positionerar dem. Istället för att fokusera på att stoppa attackerna och hjälpa offer har det istället börjat handla om inrikespolitiska frågor. 

Det är själviskt. Jag har större förväntningar på politiker både vad gäller säkerheten i Israel-Palestina och i vårt eget land. 

Om vi bryr oss, behöver det finnas en politisk vilja som bygger på fakta. Världssamfundet behöver ta ett större ansvar. Det har nu gått 75 år av konflikten. Både israeler och palestinier behöver skyddas från Hamas. Vi får inte tumma på stödet till folket i Israel-Palestina och vi får inte sätta människor emot varandra. 

Sveriges regering väljer att göra motsatsen. I veckan beslutade regeringen att pausa biståndet till Palestina. Men biståndet går inte till Hamas utan till civilsamhälle, människorättsaktivister och demokratiseringsprocesser som skapar hopp för palestinier. 

Regeringens beslut är en bestraffning och det sista som palestinier eller israeler behöver. Hamas vinner och fred förlorar när vi inte tar in verkligheten för de drabbade i vår bedömning. Fundamentalism växer i misär. 

Jag kan inte föreställa mig den rädsla som israeler eller palestinier känner nu. Vårt ansvar behöver vara att inte späda på mer hat eller acceptera valet mellan människoliv. Sverige behöver tillsammans med EU-länder istället visa mod till vilja för att stoppa konflikten och hitta en lösning. Det som har pågått alldeles för länge i Israel-Palestina får inte fortsätta. 

Det ligger på vårt samvete att bry oss på riktigt och agera på riktigt.