Bild: stock.xchng

Det sägs ibland att historien aldrig upprepar sig. Den dåvarande borgerliga regeringen socialiserade Gota Bank för 15 år sedan.  I går vad det den nuvarande borgerliga regeringens tur att bita i det sura ideologiska äpplet och förstatliga investmentbanken Carnegie.

Förstatligandet kom sedan finansinspektionen dragit in tillståndet för Carnegie att driva bankverksamhet.  Detta efter ett antal varningar för svindlande affärer och lagbrott. Om finansinspektionens beslut var klockrent, är det inte lika självklart att regeringen skulle rädda Carnegie vidare. Det är inte mycket till varumärke att skryta med efter alla skandaler som varit.  

Det finns i krissammanhang ett begrepp som heter moral hazard: ska staten komma rusande och rädda alla som gjort fel, ger man inte då signalen till alla andra att ta ännu högre risker och begå ännu fler regelbrott, eftersom staten alltid kommer som en räddande ängel?

Mot detta hävdade finansmarknadsminister Mats Odell i går att Carnegie var "systemviktig" och därför inte kunde gå i putten. Han definierade systemviktig som att ett haveri för banken skulle "leda till väldigt stora bekymmer för hushåll och företag".

Men med den definitionen är det konkurshotade Volvo Personvagnar ett oerhört systemviktigt företag, eftersom tusentals jobb i Västsverige står och faller med det anrika bilföretagets framtid. Men regeringen har hittills varit sval med allt tal om räddningsplaner för Volvo. Fast där handlar det ju om vanligt folk och inte om finansnoblessen.

Så ordet systemviktig i fallet Carnegie betyder någonting annat, nämligen att Carnegie är spindeln i ett nät av skakiga derivatavtal. Ett haveri skulle sprida sig till ett antal andra ekonomiska institutioner och de nu helt förfrusna finansmarknaderna skulle bli ännu svårare att tina upp. Så det var i praktiken omöjligt för regeringen att sätta Carnegie i den konkurs man flera gånger om förtjänat.

Eftersom man därmed indirekt legitimerar brottsliga bankirer, blir det ännu viktigare än annars att överlämna till åklagaren att pröva ansvaret för Carnegies vanvård.  Varför får finanshulingarna i USA skaka galler, men inte de här hemma?

Och är det inte också lätt osmakligt att det just var Mats Odell som i går räddade regeringens favoritbankirer, samma firma som hjälpt honom med råd om hur man ska sälja ut statliga företag?