Trimma bidragssystemen! Hyvla ned trösklarna! Strama upp bidragssystemen!

Högern gick till val på en uppsättning orwellianska kullerbytor för att sedan sjösätta det storskaliga samhällsekonomiska experiment som den hästsvansade finansministern ritat upp vid sitt skrivbord. Det uttalade syftet, att bryta bidragsberoendet, skulle rättfärdiga systemskiftet och de tuffa metoderna.

4.494 miljoner kronor. Så mycket kostade socialbidragen första halvåret 2007 och det är en anmärkningsvärd siffra. Trots att vi befinner oss i brinnande högkonjunktur är kostnaden nästan exakt lika hög som fjolårets.

"Sänkt a-kassa ökar socialbidragen", skrev Göteborgsposten förra hösten. När nivån på ersättningarna sänks så mycket att många hamnar under existensminimum, upphör a-kassan att vara en social bro mellan arbeten. Människor trillar i stället ner i bidragsberoende. Enligt Socialstyrelsen är det först om ett år som fullständiga analyser kan göras eftersom eftersläpningarna är stora, men farhågor har redan uttryckts av många aktörer.

Christin Johansson på Akademikerförbundet SSR tror att den sänkta ersättningen kommer att leda till att många arbetslösa tvingas ansöka om särskilda pengar för tandvård, medicin och busskort för att kunna söka jobb. En arbetslös kan i dag dessutom behöva acceptera ett jobb med en lön som är tio procent lägre än a-kassan. Det kan betyda 11 000 kronor i månaden före skatt. En person skulle därigenom kunna arbeta heltid men kommunen skulle ändå behöva komplettera med ekonomiskt bistånd. Den låglönesektor som Anders Borg sagt sig vilja stimulera fram ger arbeten som det inte går att leva på och det kommer att öka bidragsberoendet. Det borttagna studerandevillkoret gör dessutom att stora grupper nyutexaminerade kommer tvingas söka socialbidrag.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är mycket oroade över utvecklingen eftersom den förväntas innebära stora övervältringskostnader på kommunerna. Britta Rundström, arbetsmarknadschef på SKL, menar att om kommunerna inte kompenseras ekonomiskt, blir konsekvensen av regeringens politik att många kommuner tvingas betala för det ökande antalet socialbidragstagare genom nedskärningar i skola, vård och äldreomsorg.

Ökat bidragsberoende, löner som det inte går att leva på och notan betalas med försämrad välfärd. Inte ens propagandaminister Schlingmann kommer att kunna försköna en sådan verklighet. Både Sven Otto Littorin och Mats Odell borde ta oron för ökade socialbidragskostnader på större allvar. Reformer som för människor längre ut i utanförskap kan inte slätas över med att dess ädla syfte en gång i tiden faktiskt var att "bryta", "trimma" eller "hyvla ned" detsamma.