Bild: stock.XCHNG

I fem pärmar med röda ryggar på socialdemokraternas partiexpedition på Sveavägen 68 ligger svaren på partiets jobbrådslag.  Och där finns- om man ska tro Mona Sahlin – också svaren på alla mediernas framfusiga frågor om vart partiet är på väg. Dagens Arena har läst igenom de flesta av pärmarna.  Där partimedlemmar och andra deltagare är ivriga, intresserade och uppslagsrika, kan man ana att partiledningen ser som sin huvuduppgift att desarmera sina politiska motståndare.  

Bjuvs arbetarkommun skriver i en sammanfattande suck att "alltför ofta i jobb-rådslaget känns det som om vi anammat borgarnas vokabulär och synsätt". Och det ligger en del i den iakttagelsen.  

"Hur ska tjänstesektorn bli en motor för hela ekonomin?" frågar partiledningen.  Den är redan en motor, protesterar flera s-föreningar.  Städbolagen behöver ingen skattestimulans,  det är de offentliga tjänstejobben som måste bli många fler, blir svaret. 

"Hur ska a-kassan tydligare stärka arbetslinjen?" frågar partiledningen, likt ett eko av den borgerliga regeringen.  Den unisona kören nerifrån är att arbetslinjen ska stärkas på andra sätt än genom att försämra a-kassan.  

Några röster i rådslaget tvekar t.o.m. inför själva ordet "arbetslinje", eftersom det inte längre förknippas med socialdemokraternas trygghet, utan med moderaternas piska.  

Samtidigt finns det idéer och förslag i rådslagssvaren,  som borde anammas av partiledningen, just för att de avviker från de borgerligas politik. Partivännerna ute i landet pekar på ett antal faktiska behov av att bygga om Sverige för att klara klimatet, satsningar som kan ge nya jobb.  Att döma av helgens artikel på DN-Debatt går Mona Sahlin på den här punkten helt i takt med partiopinionen.   

Entreprenörer?  Javisst, men hellre mer av stöd till växande småföretag – en svag del av regeringens politik – än att upprepa Maud Olofssons tjat om att alla ska bli företagare.   

Några rådslagsröster vill få till fler jobb  genom att lätta på målen för riksbankens penningpolitik och överskotten i budgeten.   Det är klokt i sak, men ger också möjligheter för s att profilera sig.   

Även om det är en glädjekalkyl, när det sagts att 5 000 personer skulle ha deltagit i samtalen om jobben,  är det ingen slagen rörelse som talar i de svar vi läst, utan en stark solidarisk röst.  

Tydliga värden och värderingar efterlyses av "dom därnere", som ett  alternativ till finansminister Anders Borg och hans räknenissar.  Därför får Mona Sahlin och de andra i s-toppen passa sig, så att inte de också fastnar i teknik och taktisk anpassning.