Foto: Mattias Vepsä
Foto: Mattias Vepsä

En vårdag 1911 orkade Elsa Eschelson inte längre kämpa mot männen för sin rätt till karriär. Än i dag är det mesta sig likt.

Juris doktor och docent Elsa Eschelson dog den 10 mars 1911 efter en överdos av sömntabletter. Tre dagar tidigare hade Uppsala universitet beslutat att endast män kunde besitta professuren i civilrätt vid universitetet. Det blev droppen för Sveriges första kvinnliga juris doktor. Elsa Eschelson orkade inte längre kämpa mot männen.

Som tur var har mycket hänt sedan 1911. Kvinnor får numera läsa på universitet och även bli professorer. Men tyvärr är Elsa Eschelsons karriärsmässiga öde fortfarande något av en norm på de juridiska fakulteterna.

Stiftelsen Allbright släppte nyligen rapporten “Kvinnor arbetar, män gör karriär”. Där kartlägger de jämställdheten inom advokatbyråer, de juridiska fakulteterna, i domarväsendet och på åklagarmyndigheterna. Allbright ger en tragisk bild av advokatbyråer och fakulteter som i det närmaste motverkar jämställdhet.

Bland Sveriges tio största advokatbyråer är ingen av delägargrupperna jämställda. Den bästa byrån i ligan har 22 procent kvinnor bland delägarna, trots att de biträdande juristerna, ingångstjänsterna på advokatbyråerna, till 57 procent består av kvinnor. Lika illa ser det ut på universiteten. 70 procent av alla professorer i juridik är män. Tittar vi på motsvarande siffror inom domar- och åklagarväsendena så är det däremot i princip jämn könsfördelning på chefsposterna.

Den skeva könsfördelningen på byråer och i akademin beror inte på att det saknas kvinnliga jurister. De senaste 20 åren har kvinnor varit i majoritet på juristutbildningarna. De får även bättre betyg än männen.

Men byråer och akademi saknar både intresse och mål för att skapa en förändring av könsrepresentationen i toppen på sina organisationer. Det där med jämställdhet löser sig med tiden. Detta till skillnad från myndigheterna, som aktivt har jobbat med jämställdhet och mångfald utifrån devisen att de som ska arbeta med juridik behöver spegla samhället.

När jag för över tio år sedan klev in på min första föreläsning på juristutbildningen insåg jag inte att jag även tog mitt första steg in i konservatismens högborg. Att den institution som skulle forma mitt framtida yrkesjag var ointresserad av att se mig nå toppen. Jag och mina kursare har tack och lov inte gått samma öde till mötes som Elsa, men vi arbetar fortfarande inom samma strukturer. En konservativ bransch som ser kvinnor som något sämre jurister.

Dagens juriststudenter vill både kunna göra karriär och ha ett liv. Det är nu upp till bevis för byråerna och akademin. Vad är det egentligen som spelar roll – könet eller kompetensen?

Lisa Gemmel