Logiskt men hopplöst

Thand Ringqvists runda en transportsträcka – men inför extraval kan läget ändras.

Det blev Vänsterpartiet som fick sin vilja igenom kring vem som blev talmannens val för sonderingsrunda nummer två i spelet om nästa regering.

Uppdraget gick till  Centern och Elisabeth Thand Ringqvist. Hon får nu pröva om det finns ett mittenalternativ i svensk politik. Politiskt är svaret förstås nej. Både Kristdemokraterna och Liberalerna, som krävs för en sådan lösning, har de senaste åren intagit samma politiska fält som Sverigedemokraterna. Höger i ekonomiska frågor och höger i kulturkrigsfrågorna. Deras medverkan i en regering med C, S och Mp skulle på sikt kanske rädda dem från glidningen högerut, men till en början skulle de knappast driva det man brukar kalla för “mittenfrågor”.

Ingen tror att Elisabeth Thand Ringqvist kommer att lyckas.

Inte i den här vändan. Men kanske senare.

Plågsamma veckor

För oss som betraktar spelet om ny regering från sidan har de senaste veckorna varit plågsamma. Jag var själv ganska säker på att det skulle gå att hitta en rödgrön lösning. Att de röda linjerna skulle gå att sudda ut mot att något av partierna C eller V fick mer av sin sakpolitik inskriven i ett regeringsavtal.

Men låsningarna har tvärtom blivit större. De rödgröna partierna har inte ens kunnat sätta sig vid förhandlingsbordet eftersom Vänsterpartiet kräver att deras regeringsposter är garanterade innan förhandlingarna börjar.

Då kommer man förstås ingenstans. Det säger sig självt.

Vänsterpartiet tycks också ha bestämt sig för att göra den önskade samarbetspartnern så förbannad som möjligt. Ida Gabrielsson och hennes partikamrater har ägnat den senaste veckorna åt att trappa upp ordkriget med Centern, sagt att en uppgörelse mellan S och C kommer leda till ren högerpolitik och hävdat att C borde söka sig till Tidöpartierna om de nu inte vill ha med V i regeringen. I region Stockholm hotar de med att rösta på Moderaternas budgetförslag för att förhindra en budget förhandlad i mitten.

Centern har svarat med att inte ens vilja förhandla den löpande sakpolitiken i riksdagen.

Inser de  båda att de talar med och om partier som behövs för att de över huvud taget ska kunna bilda en rödgrön regering?

Inser Vänsterpartiet att de själva behöver komma överens med Centern om det ska bli en sådan regering och att det kommer kräva eftergifter till högerpolitik?

Det låter inte så. Planen verkar snarare vara att driva Centern över till högerblocket för att göra den rödgröna sidan lite renare rent ideologiskt, och på sikt stärka Vänsterpartiet.

På sikt. För kortsiktigt kan de nog förlora enormt.

Det blir nej nu

Nu får Elisabeth Thand Ringqvist ändå pröva mittenalternativet i en runda. Men både Kristdemokraterna och Liberalerna har varit tydliga med att de är ointresserade av att bryta upp Tidösamarbetet. De är allt för bekväma med den politik som förts de senaste fyra åren.

Så om någon vecka kommer Thand Ringqvist få lämna ifrån sig uppdraget.

Men vad händer sen? När det blivit ytterligare två omröstningar i riksdagen står landet en omröstning ifrån ett extra val.

Tidöpartierna har allt att vinna på att det blir extra val. De skulle gå segrande ur ett sådant och kunna bilda ny regering. Men det är dyrt att bedriva valrörelse, och valdeltagandet skulle gå ned, vilket skulle göra resultatet oförutsägbart.

Dessutom riskerar Liberalerna att åka ur riksdagen. Det är inte givet att de kan locka stödröster på samma sätt som i september.

I det läget är det inte otroligt att Thand Ringqvist trots allt kan förverkliga sin mittendröm.

Men den här gången blir det nej.

Jesper Bengtsson