Arbetet mot extremism måste gå hand i hand med arbetet mot anti-muslimsk rasism. Att kollektivisera muslimer får konsekvenser i form av hatbrott, mord och rasprofilering.
Den största rättsprocessen i Europa som rör jihadister ägde rum nu i veckan i Belgien. I fokus var en salafistgrupp som kallade sig för ”Sharia4Belgium”. 46 av dess medlemmar var åtalade. Ledaren för gruppen blev dömd till tolv års fängelse. Andra seniora medlemmar fick ännu längre fängelsestraff eftersom de ansågs vara aktivt involverade i terrorism i Syrien.
I domen stod att i den ”totalitära, islamiska staten som Sharia4Belgium ville ha finns det ingen frihet, inga mänskliga rättigheter, ingen plats för personlig utveckling, vetenskap eller kultur, deras stat är baserad på våld och rädsla”.
Förutom de hårda straffen visar domens formuleringar att man vill statuera ett exempel med rättegången. Till den analysen sluter sig även historikern Peter Van Ostaeyen som nyligen blev intervjuad i Människor och tro. Han menar att man genom rättegången vill få unga att avskräckas från att kriga i Syrien.
Van Ostaeyen säger också att två viktiga bakomliggande faktorer till rekryteringen av Syrienkrigare är nätverk som funnits i Belgien sedan 1990-talet och socialt utanförskap.
I Storbritannien har det nyligen kommit ett förslag om att personal i förskolan ska hålla koll på barnen och rapportera om de uttrycker åsikter som kan associeras med våldsbejakande extremism. Men även annat – som om barnet säger sig ha gått i en religiös skola, en så kallad madrasa – ska rapporteras. Detta är ytterst farliga förslag där barn blir utpekade som ett hot.
Risken är stor för en rasprofilering som ökar motsättningarna. Det som varje människa behöver är en inkluderande miljö som gör att de känner sig accepterade. Allt annat – som misstänkliggörande, rasprofilering och utanförskap är odemokratiskt och gynnar även extremisterna.
I SVT:s Aktuellt blir en svensk forskare som är född i Bagdad intervjuad. Han är trött på att bli stoppad på flygplatser på grund av sin födelseort. I USA har nyligen tre aktiva muslimska studenter blivit mördade av en man med hat mot muslimer, man menar att det har blivit ett hårdare klimat mot muslimer på sistone i och med terrordåden i Paris.
I Köpenhamn blev förra året en muslimsk student misstänkt för att vara terrorist när han var på väg för att skriva en tenta. En stor polisinsats sattes igång och studenten gömde sig på universitetets toalett eftersom han var rädd för sitt liv.
Dessa händelser visar att arbetet mot extremism bör gå hand i hand med arbetet mot anti-muslimsk rasism. Att kollektivisera muslimer får konsekvenser i form av hatbrott, mord och rasprofilering. Arbetet mot våldsbejakande extremism måste utgöras av ett konsekvent fokus på människors faktiska handlingar, inte deras ursprung.
Inrikesminister Anders Ygeman vill få till en lagstiftning som kriminaliserar både organiserandet, rekryteringen och finansieringen av terrorkrigsresorna. Vidare menar han att fokus på straffbeläggningen beror på att vi inte har den lagstiftning som FN kräver av oss.
Han har vid ett flertal tillfällen betonat att rättssäkerheten och integriteten är grundpelare i ett öppet och demokratiskt samhälle, och inget som det kommer att kompromissas om.
Min förhoppning är att Sverige genom fokus på rättssäkerheten kan verka som ett föredöme både i arbetet mot extremism och anti-muslimsk rasism.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
