debatt Ivar Lo-Johansson var en pennfäktare – en debattör som tog upp de äldres perspektiv i samhället. Jag saknar generationsmätningar, generationsforskning och fler generationsdebatter, skriver Jörgen Lundälv, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.
En flergenerationsdebatt om sociala frågor och socialpolitik behövs i Sverige. Inte bara inför valrörelsen utan för att vi tillsammans måste stärka det demokratiska samtalet och debatten i välfärdssamhället. Det
Att man kan tänka sig en sådan kompakt tystnad och stiltje i de socialpolitiska frågorna ett halvår innan valet är intressant ur flera perspektiv. Har vi medborgare blivit så lydigt uppfostrade att vi inte längre har några sociala frågor (socialpolitiska frågor) att ställa längre?
I dagarna har jag läst Ivar Lo-Johanssons bok Ålderdoms-Sverige. Vi borde kunna ställa oss fler frågor om trygghet och säkerhet i bostadsmiljöer och tänka oss en debatt där alla ska kunna delta: unga, medelålders, äldre och de mest sköra och utsatta.
Vad säger oss bostadsfrågorna och bostadsanpassningarna hemmavid? Är vi trygga och säkra på platserna hemma i bostaden? Ivar Lo-Johansson var en pennfäktare – en debattör som tog upp de äldres perspektiv i samhället. Och idag lever vi i ett samhälle som har en befolkningsstruktur som är intressant på flera vis. Vi blir allt äldre nämligen.
Ivar Lo-Johansson skrev på 1950-talet: »De gamla var lätta att skrämma upp därför att de som »vårdobjekt« av samhället lärts att lyssna till myndigheterna och att blint lyda dem, annars skulle de få svälta ihjäl.« (s.158 i Ålderdoms-Sverige, 1952).
Jag söker ett samtal, en debatt och en dialog mellan generationer som lever i samhället. Samhället är ju vi. Vi är helt enkelt skyldiga varandra detta.
Socialarbetarna har kanske en av sina allra största utmaningar just här: att fånga tillståndet i välfärdssamhället.
Inom ett forskningsprojekt har jag intervjuat människor från åtta generationer; från 1920-talet fram till våra dagar (Rapport: Generationer om skador och risker”, 2018, Lundälv). Det handlar om människor med kroniska sjukdomar och funktionsnedsättningar som upplever skador, risker och otrygghet i sina hem.
Samtalen har handlat om ensamhet, otrygghet, olyckor i bostaden, trasiga hjälpmedel med mera. Men inte bara bekymmer utan också om glädje: idéer, kreativitet och inte minst värme.
Hur ska fler människor få uppleva trygghet och säkerhet i bostaden? Är vi nöjda med socialpolitiken? Vilka är de viktigaste sociala frågorna vi måste debattera idag på samhällsnivå? Människans rätt till säkerhet och trygghet i den egna bostaden är naturligtvis en viktig fråga om tillgänglighet och mänskliga rättigheter.
Se där en socialpolitisk fråga!
Ska vi satsa mer på bostadsanpassningar, trygghet, hjälpmedel, personlig assistans och se den åldrande människan i ögonen? I så fall är det hög tid att börja debatten och involvera människor i alla generationer.
Jag saknar generationsmätningar, generationsforskning och fler generationsdebatter. Att kunna lära av varandras erfarenheter och kunskaper i och mellan generationerna borde kunna vara en oändlig oas också för socialpolitiken i ett land som Sverige. Därför behövs socialpolitiska samtal och debatter där alla generationer är delaktiga och har på lika villkor möjlighet att delta och kunna få göra sina röster hörda.
Inom socialt arbete har socialarbetarna kanske en av sina allra största utmaningar just här: att fånga tillståndet i välfärdssamhället och vara med och utveckla det demokratiska samtalet.
Jörgen Lundälv är docent i socialt arbete, Göteborgs universitet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
