Foto: Privat/Pixabay

Socialpolitik Det behövs tidiga och förebyggande insatser för att bekämpa missbruket i samhället. Inte hårdare tag. Det skriver socialsekreteraren Susanna Johansson.

I mitt arbete på socialtjänsten möter jag varje dag människor som söker stöd för sitt missbruk. De flesta med missbruksproblematik har något gemensamt, oavsett vad som missbrukas. Det är att missbruket inte är huvudproblemet, utan att det är ett symtom på ett underliggande problem. 

Missbruk fungerar ofta som ett sätt att reglera stress och känslor och utgör en distraktion för att glömma bort grundproblemet. Det blir en avledning av känslor som exempelvis rädsla, sorg, hopplöshet, ilska eller hjälplöshet. Ofta finns ett trauma i botten. Man vill inte återuppleva de känslor som associeras med traumat. Enligt ny forskning av främst Gabor Maté och Bessel Van der Kolk lagras trauma i kroppen och ändrar även kroppens och hjärnans struktur. Det positiva är att det går att ändra tillbaka igen. Men för det krävs mycket, både av den enskilda personen och av samhället, såsom traumafokuserat stöd och behandling och att lära in nya beteenden och vanor som kan öka hjärnans plasticitet.  

Det som behövs är tidiga insatser med en väl utbyggd verktygslåda som man kan arbeta förebyggande utifrån.

Man pratar om att missbruk är ett ökande problem och letar sig ned i åldrarna. Men det är först och främst den psykiska ohälsan som ökar och den psykiatriska vården som blir allt sämre här i Sverige. Och även skolsituationen på senare år. Många som utvecklar missbruksproblematik har psykisk ohälsa och/eller ett trauma i botten.

Det populistiska politiska klimatet som förordar hårdare tag, gör att vi kommer ännu längre ifrån att nästa generation ska växa upp och känna sig trygga, i samhället och i sig själva. Och det faktum att SD fört in tanken om missbruk som bristande vandel; att inte respektera svenska värderingar, är för det första förkastligt utifrån ett mänskligt perspektiv, för det andra trippelbestraffning. Först möts invandrade människor av rasism som bidrar till sämre integration, sedan erbjuds mindre stöd till dem i samhället. När de sen använder missbruk som överlevnadsstrategi anses det vara grund för repatriering. Vad är tanken för ursprungssvenskar med missbruk?

Det som behövs för att minska psykisk ohälsa bland unga är i stället mer omtanke och omsorg, framför allt i skolan, där nästa generation av framtida vuxna spenderar sina dagar. I skolan finns mycket möjligheter och tid att fånga upp barn och ungdomar tidigt som har det svårt i skolan, har problem hemma, har problemskapande beteenden eller söker sig till skolhälsan. Därför bör man utnyttja den tiden. Att införa lektioner i skolan där man lär sig om känslor och känsloreglering, psykisk hälsa och att ta hand om sig själv vore en stor investering för framtiden. Att ge barn möjlighet till meningsfull fritid och kreativitet bidrar också till förändring. 

Att läka trauma och förebygga psykisk ohälsa är vår tids största utmaning. De åtgärder jag skriver om ovan är förstås både förebyggande och något man kan använda när beteendet att dämpa känslor med olika typer av missbruk redan blivit en vana. Det är aldrig för sent att skapa nya vanor. Men det vore en meningsfull investering med tidiga insatser. Under tiden behöver politiker jobba för att fördela mer resurser till de instanser som arbetar med och möter dessa människor, såsom sjukvård, psykiatri, socialtjänst och skola. För när människor kommer till socialtjänsten har man redan ignorerat dessa människors hjälpbehov alltför länge och man arbetar då med konsekvenserna av en misslyckad skolgång, för dålig psykiatri, för lite resurser lagda i civilsamhället på ungdomar och barn samt på integration av invandrare.

Det som behövs är tidiga insatser med en väl utbyggd verktygslåda som man kan arbeta förebyggande utifrån. Hårdare tag- mentaliteten kommer bara att öka problemen ytterligare och leda till mer lidande, mer våld, mer suicid och fler brott. Inkludering och omsorg är ledord för att förändra ett samhälle, inte hårdare tag. Missbruk är ett symtom, inte bara på en individuell nivå. På en strukturell nivå är det ett bevis på att politiken fokuserar på fel saker.

Susanna Johansson, Socialsekreterare