söndagskrönikan Landets länsstyrelser har blivit alltmer avlövade. Förutom miljöenheten som istället fått en dominerande ställning och därmed skapar problem, skriver Anders Jonsson.

Under årens lopp har jag träffat landshövdingar rätt ofta. Först i yrket och på senare år alltmer i privata sammanhang. När hövdingarna släpper den offentliga masken är det en sak som alltid återkommer. Frustrationen över medarbetarna på miljöenheten.
I och med att landstingen blivit regioner som tagit över det regionala planeringsansvaret och en del andra förändringar har länsstyrelserna blivit alltmer avlövade förutom miljöenheten som fått en dominerande ställning.

Landshövdingar uppfattas numera mest som en sorts företrädare för länet som åker runt och inviger, klipper band, arrangerar middagar för honoratiores i länet och är allmänt trevliga.

Som Mats Svegfors påpekade efter tio år på slottet i Västerås är det ett ganska meningslöst arbete. Själva verksamheten finns det ett länsråd som kan leda. Landshövdingen kan välja själv hur ambitiös hen vill vara.

Men om man nu vill göra intryck i länet och ta ett övergripande ansvar som statens företrädare och förlängda arm. Det är ju faktiskt den egentliga uppgiften. Då är det inte ganska besvärligt förstår man när landshövdingarna lättar sitt hjärta.

Landshövdingarna vittnar om övernitiska handläggare som ibland tolkar lagstiftningen väl bokstavligt.

Kvar på länsstyrelsernas bord är allehanda miljöprövningar. Miljöenheten har fått en dominerande ställning på länsstyrelsen. Mest uppmärksammat den senaste tiden är Cementas ansökan om att bryta kalk i Slite där nu en ny ansökan ska in sedan regering och riksdag ingrep och gav ett tidsbegränsat tillstånd för fortsatt brytning.

Det är naturligtvis viktigt att det sker en kvalificerad miljöprövning. Men landshövdingarna vittnar om övernitiska handläggare som ibland tolkar lagstiftningen väl bokstavligt.

Ofta har de fått sina första jobb efter utbildningen, ofta har de bakgrund i något miljöengagemang som fältbiologer eller liknande. Det är inget märkligt med det. Är man intresserad av något som ung så är det lätt hänt att välja en yrkesbana som ligger i linje med det engagemang man har.

Men det är heller inte så konstigt att det blir konflikter när en landshövding som ska försöka ha ett vidare perspektiv ställs mot nitiska ofta oerfarna miljöhandläggare. Länsstyrelserna har svårt att rekrytera folk med några års erfarenhet till miljöenheterna och efter några år flyttar de som har möjlighet till andra arbeten, vittnar en landshövding.

Jag blev påmind om landshövdingarnas frustration när jag läste ordföranden i Svensk vattenkraftsförenings nödrop i Dagens Nyheter. Enligt Thomas Sandberg, professor emeritus i industriell ekonomi och organisation vid KTH, ägnar sig Havs- och vattenmyndigheten (HAV), de fem regionala vattenmyndigheterna och de 21 länsstyrelserna åt att systematiskt montera ner ett stort antal av de mindre vattenkraftverken i Sverige.

Detta samtidigt som vattenkraften står för närmare hälften av elproduktionen i Sverige och elpriset når nya toppnivåer. Förklaringen är enligt Sandberg att handläggarna och ledningen för HAV läser EU:s vattendirektiv som fan läser bibeln.

Enligt Sandberg är det en total missuppfattning att EU:s vattendirektiv skulle kräva att vattenmiljön återställs till hur det såg ut innan det anlades dammar och kraftverk. Han fortsätter:
Hav utfärdar föreskrifter och vägledningar som strider mot de politiska besluten om hur EU-rätt och svensk rätt ska tolkas och tillämpas. De regionala vattenmyndigheterna tillämpar dessa i sig vattenkraftsfientliga styrdokument på ett extremt sätt och de flesta länsstyrelser arbetar på samma sätt.

Ord och inga visor och trots flera tillkännagivanden från en majoritet i riksdagen om att styra upp myndigheternas arbete hände ingenting så länge Miljöpartiet satt med i regeringen.

Miljön är naturligtvis viktig, men det måste ske en avvägning mot andra intressen. Därför är det nog bra om den socialdemokratiska regeringen nu tar den utsträckta handen från moderatledaren Ulf Kristersson och gör upp om tydliga regler för miljöprövningar.
I en del frågor är det nödvändigt med långsiktig stabilitet. Det kan i det nuvarande politiska läget bara uppnås om Socialdemokraterna och Moderaterna kan komma överens om vad som gäller. Gärna före valet i höst.

 

Anders Jonsson har lång erfarenhet av politisk bevakning och har bland annat varit inrikeschef på Sveriges Radios Ekoredaktion. 

 

Anm: Havs- och vattenmyndigheten har inkommit med en replik angående deras roll.