Lovisa Johansson

Medan KDU vill öka samhörigheten genom att skicka ut kungaporträtt till alla medborgare, klöser Tidöpartierna upp sår i den svenska tilliten genom angiverilagen. Om KDU vill främja nationell enighet borde förbundet istället värna den tillit mellan människor som i Sverige är väldigt hög.

Kristdemokraternas ungdomsförbund KDU vill stärka samhörigheten och tryggheten genom att alla medborgare ska kunna få ett kungaporträtt hemskickat. Du läste rätt. KDU skrev nyligen i Göteborgs-Posten: ”Det är en miss att vi i Sverige inte sett vikten av att använda vår populära och nationssammanhållande kung för att skapa ett mindre splittrat land. Sverige behöver detta.”

Internationella jämförelser visar att den mellanmänskliga tilliten i Sverige är på en stabil och hög nivå

 

Med kungatavlan hoppas KDU bygga en tydligare nationell identitet, för att öka samhörigheten i Sverige. Ironiskt nog körs Sverige i motsatt riktning, med deras moderparti vid rodret. Tidöpartiernas angiverilag skulle slita upp något av det svenskaste som finns: tilliten.

Internationella jämförelser visar att den mellanmänskliga tilliten i Sverige är på en stabil och hög nivå. Angiveri och misstänksamhet vore ett slag mot denna svenska tillit. Den tillit som då skulle förloras lär inte automatiskt komma tillbaka även om en annan regering senare skulle riva upp angiverilagen. För tillit tar tid att bygga upp, men är lätt att rasera.

Många har protesterat mot lagförslaget. Rösterna höjs exempelvis inom akademin när Uppsala universitet protesterar. Under rubriken ”Angiveri har ingen plats i akademin” beskriver universitetets rektor att angiverilagen riskerar leda till att vissa kategorier studenter och anställda skulle bli ständigt misstänkliggjorda. Inom Uppsala universitet bedrivs också forskningsprojekt kring personer som saknar uppehållstillstånd. All sådan forskning skulle bli omöjlig om lagförslaget blir verklighet. Det ställer man inte upp på som universitet.

Gröna Studenter menar att det är dags att fler säger nej offentligt. Det är dags för fler universitet och högskolor att säga att man vägrar. Universiteten och högskolorna är inte gränspolismyndigheter. En professor ska vara professor, inte gränspolis.

Idag lyser nationalismen med sin närvaro i såväl regeringspolitik som inom regeringspartiernas ungdomsförbund. På den politiska menyn står målet om trygghet och samhörighet, men ironiskt nog leder angiveri till motsatsen. Förslagen kokas ihop till en nationalistisk soppa som smakar unken misstänksamhet.

Lovisa Johansson, språkrörskandidat Gröna Studenter