Bild: Levend Bicaku, Palmecentret
Bild: Levend Bicaku, Palmecentret

Regimens avgång kan leda till riktig demokrati och ett tydligt närmande till EU. Om inte riskerar landet att bli allt mer isolerat.

Under 2015 har Makedonien fått bevittna sin djupaste politiska kris sedan de etniska striderna 2001.

Avlyssningsskandalen i början av året har visat på regimens systematiska brott mot grundläggande rättigheter, dess närmast fulla kontroll över rättsväsendet och media, valfusk samt utbredda korruption.

I maj demonstrerade över 50.000 makedonier i Skopje för att protestera mot regeringens maktmissbruk, och efter att den politiska dialogen helt brutit samman och landet närmat sig ett inbördeskrig ingrep EU för att medla.

Efter flera långa och nattmanglande förhandlingar träffades till slut den så kallade juni-/juliöverenskommelsen mellan regeringen och oppositionen. En handlingsplan fastställdes om vägen fram till ett nyval som ska hållas senast april 2016.

I stora drag föreskrev avtalet att den socialdemokratiska oppositionen skulle bryta sin bojkott och återvända till parlamentet, ett självständigt åklagarämbete skulle upprättas och utreda avlyssningsskandalen, stora reformer av bland annat vallagen skulle arbetas fram inför nyvalet och en övergångsregering som består av ministrar från både opposition och regering ska efterträda Nikola Gruevskis regering när denna avgår i januari 2016.

Krisen såg således ut att vara avvärjd eftersom det politiska dödläget var brutet och en handlingsplan fastlagd. Den socialdemokratiska oppositionen återvände till parlamentet den 1 september och förhandlingarna om reformerna påbörjades.

Det positiva läget skulle dock inte hålla i sig.

Gruevskiregimen anammade snabbt en strategi att förhindra och förhala reformerna. Den speciella åklagaren som obehindrat skulle få tillsätta sitt team för att utreda avlyssningarna, fick bara godkänt för 7 av sina föreslagna 14 åklagare vilket gjort att denne inte kunde inleda sitt arbete. Flera lagförslag har lagts fram av regeringen för att vidare inskränka på åklagarens ämbete, till exempel att olagligförklara att avlyssningsmaterialet används som bevismaterial i rättegång. Detta medförde att oppositionen lämnade förhandlingarna en kort tid under oktober.

Efter starka påtryckningar från EU och USA har nu parterna återupptagit förhandlingarna, och i veckan skedde stora och viktiga framsteg. Lagförslagen om valreformer har gått igenom och dessutom har ministrar från oppositionen utsetts för att ingå i den kommande övergångsregeringen. Detta är verkliga framsteg som medför hopp för Makedonien. Framsteg som också kan visa sig helt avgörande för framtiden då EU:s nya lägesrapport, och rekommendation för vidare förhandlingar om medlemskap, har som villkor att avtalet genomförs.

Makedonien står därför inför ett vägskäl. Gruevskis avgång i januari kan leda till riktig demokrati och ett tydligt närmande till EU. Om inte riskerar landet att bli allt mer isolerat, vilket också skulle skicka negativa signaler till resten av regionen, där det finns tillräckligt många auktoritära tendenser.

Jonas Andersson, handläggare för Västra Balkan, Palmecentret