ledare Statlig repression har slagit sönder den fackliga organisationen i Hongkong. Utvecklingen är ett nederlag både för det civila samhället i Kina och för den globala fackföreningsrörelsen. 

Den dominerande fackliga organisationen i Hongkong, HKCTU, lägger ner sin kamp. Det formella beslutet om avveckling tas den 3 oktober. Orsaken är den snabbt eskalerande repressionen riktad mot organisationen. Det har blivit alltför farligt att vara fackligt aktiv.
HKCTU bildades 1990 i kölvattnet av massakern på Himmelska Fridens Torg. Den historiska erfarenheten har präglat organisationen sedan starten. HKCTU har stått fri från stat och näringsliv och länge varit den viktigaste företrädaren för ett oberoende civilt samhälle i Kina. Samtidigt har HKCTU:s ledning hela tiden varit medveten om att den kinesiska statsapparaten skulle kunna öka förtrycket. HKCTU:s strategi har varit att tydligt avgränsa uppdraget till fackliga frågor i Hongkong, men till sist har den planen inte hjälpt.

Lärarförbundet i Hongkong är upplöst

Sommaren 2020 antog Hongkong nya säkerhetslagar. Det gav staten verktyg för att krossa det civila samhället. Generalsekreteraren i HKCTU, Lee Cheuk-ya, har dömts till fängelsestraff för att ha talat vid möten som bedömts som illegala. Nu väntar ytterligare rättegångar mot Lee Cheuk-ya och fängelsestraffet kan bli långt. Carol Ng, som tills nyligen var ordförande för HKCTU, sitter häktad och väntar på rättegång efter anklagelser om ”omstörtande verksamhet”. Mung Siu Tat, som fram till för några dagar sedan var organisationschef, har lämnat sitt uppdrag och flytt till Storbritannien. Wong Nai Yuen, som tagit över ordförandeskapet i organisationen, förklarar att hoten mot förtroendevalda gjort det omöjligt att fortsätta med verksamheten.

Inte bara repressionen mot HKCTU har tilltagit utan också kampanjerna i kinesiska medier. Ett återkommande påstående har varit att HKCTU företräder utländska intressen. Ett av ”bevisen” består i att HKCTU tidigare bedrivit utbildning om kollektivavtal tillsammans med Solidarity Center, en organisation som ägs av den amerikanska fackföreningsrörelsen. Ledningen för HKCTU har emellertid förklarat att detta samarbete aldrig handlat om partipolitik och att det sedan länge är avslutat.
HKCTU är liksom LO, TCO och Saco medlem i världsfacket ITUC. Den Pekingtrogna tidningen Wen Wei Po har anklagat HKCTU för detta medlemskap och menar att ITUC är ”en politisk organisation kamouflerad som ett globalt fack”. Vad Wen Wei Po inte nämner är att oberoende fackföreningar sedan länge är förbjudna i Fastlandskina. Den enda som tillåts är ACFTU, i realiteten kommunistpartiets fackliga gren.

De samordnade rättsliga och mediala kampanjerna mot HKCTU är bara ett av flera tecken på hur det civila samhället mals sönder i Hongkong. Tio av HKCTU:s medlemsförbund har redan lämnat organisationen och flera andra folkrörelser har stängt ner sina aktiviteter. Lärarförbundet i Hongkong är upplöst och koalitionen Civil Human Rights Front har avslutat sin verksamhet.
När den tidigare brittiska kronkolonin Hongkong införlivades i Kina den 1 juli 1997 lovade regeringen i Peking en modell med ”ett land med två system”, det vill säga att organisations-, press- och yttrandefriheten i Hongkong skulle bibehållas liksom ett mått av lokal demokrati och självstyre. Det löftet överges nu i svindlande takt.