Bild: stock.XCHNG

Nationalism är mänsklighetens moderna förbannelse. Europas onda gåva till världen. Nu är det Sydossetien och Georgien som bombas sönder i den heliga folkgemenskapens namn. Nationalstatens själva kärna hamras nu fram i städer och byar: att varje land måste vara homogent och varje folk ha eget självbestämmande. Konsekvensen är alltid densamma. De som är "fel" i gemenskapen måste rensas bort.

Kriget i Georgien har inga segrare. Inga good guys – bara bad guys. Därför är det uppseendeväckande hur reflexmässigt kommentatoriet lägger all sin energi, all sin formuleringsförmåga, på att skuldbelägga bara en part, Ryssland. Det gäller även utrikesminister Carl Bildt. Georgien har sedan kriget bröt ut beskrivits som en västvänlig demokrati, alltså underförstått att de är en del av "vi".

När Dagens nyheter i går frågade en expertpanel med forskare blev kontrasten skarp. Samtliga pekade i första hand på den georgiska regeringens aggressiva nationalism. Plötsligt anade läsarna att konflikten inte är så enkel.

I den långa konflikten med Sydossetien och Abchazien har Georgiens president Mikhail Saakasjvili valt att inte skruva ner det nationalistiska tonläget en enda millimeter. Kriget verkar ha inletts med ett georgiskt angrepp mot regionhuvudstaden Tschinvali. Vad var nästa steg? Etniska rensningar av serbisk och kroatisk modell?

Det fanns ett georgiskt intresse att skärpa konflikten. Saakasjvili vet att klockan tickar för George W Bush. Om Barack Obama blir president kommer USA:s arbete för att få in Georgien i Nato säkert prioriteras ner.

Men den georgiska regeringen hade inte räknat med den hårda ryska reaktionen. Sydossetien är nu ockuperat. Andra delar av Georgien har bombats. Under måndagskvällen kom rapporter att ryska trupper rullade fram genom Georgien. Det är brott mot internationell rätt.

Det intressanta är att Rysslands president Medvedev försvarar ockupationen med att ryska medborgares liv var i fara. Under en tid har etniska ryssar i Sydossetien erbjudits ryskt medborgarskap. Det är uttryck för klassiskt rasfilosofiskt blut-und-boden-resonerande.

I stället för att ta ställning för en av parterna i konflikten, måste nationalismen som en strukturell och drivande orsak framhävas. De medlare som nu flyger till Moskva och Tbilisi behöver ha frågan hur den etniska nationalismen kan bäddas in och tömmas på kraft överst på dagordningen. Det är inte politiska ledare som ska isoleras, utan en politisk ideologi.

Europeiska unionen har genom sin framväxt visat att den nationella patriotism som länge förtrollade hela samhällen kan trollas bort. Det har man gjort genom att dels avstå nationell suveränitet för att få gemensam säkerhet, dels skapa trygghet genom välfärdspolitik. Det gäller lika bra i Sydossetien som i Alsace.