Zenobia Rizvi 

Debatt I dag på FN-dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor, vill vi ännu en gång lyfta att våld i nära relation går att avskaffa och det utan att det kostar samhället mer än vad våldet kostar oss i dag. Somaya stödjour ser dagligen konsekvenserna av detta våld, och vi kräver nu en förändring som går bortom kortsiktiga lösningar. 

I Sverige, ett jämställdhetens föregångsland, utsätts nästan en fjärdedel av kvinnorna för våld av en partner under sin livstid. Våldets konsekvenser är omfattande: fysiska skador, psykisk ohälsa, förlorad arbetsförmåga och i värsta fall dödsfall. Personer utsatta för våld förlorar oftare sitt arbete, har lägre inkomster och blir oftare sjukskrivna än andra. De löper också högre risk att dö i förtid. Ekonomiskt innebär det en förlust på 1,5 miljoner kronor per person under åtta år efter våldet.

Men våldet stjäl mer än så – det stjäl människors potential och möjligheter. Därför är varje kvinna som lever i våldets skugga ett vittnesmål om vårt kollektiva misslyckande.

 Våldet stjäl människors potential och möjligheter

Våldet påverkar inte bara offren utan även barn och närstående, vilket skapar en kedja av lidande som påverkar hela samhället. Barn drabbas extra hårt. Upplevelser av våld ökar risken för arbetslöshet, psykisk ohälsa, och i värsta fall, en egen framtid präglad av kriminalitet eller våld i nära relationer. Att bryta denna cykel är avgörande för att skydda barnen och förhindra framtida lidande.
Vi måste sluta se våldet som ett oundvikligt ont som endast kan hanteras post-faktum, utan något som kan och måste förebyggas.Kritiker kan hävda att det förebyggande arbetet är för kostsamt, men kostnaden för att inte agera är avsevärt högre. Kvinnors utsatthet för könsrelaterat våld kostar  samhället nästan 40 miljarder kronor årligen. Denna regerings, och alla föregående regeringars, investeringar i förebyggande arbete motsvarar endast en bråkdel av dessa kostnader. Detta trots att det är dyrare att ignorera problemet än att lösa det. Men utöver att vara en fråga om ansvarsfull ekonomisk politik och fördelning av samhällets resurser, är det också en fråga om människoliv, vår gemensamma moraliska kompass och vår framtid.

På samma sätt som vi som samhälle aldrig kan acceptera gängvåld som oundvikligt, kan vi inte acceptera våld i nära relationer som en del av vår framtid. Precis som att samhällets resurser tydligt har riktats för att motverka gängvåld, är det dags att göra samma sak för att motverka våld i nära relation.

Vi måste stärka stödet till de som redan har utsatts för våld i nära relation, och säkerställa att de får all hjälp de behöver för att bygga upp sina liv. Vi måste också ta ett helhetsgrepp om problemet, med ökade resurser till socialtjänsten och stödorganisationer, samt ökad förståelse för våldets olika uttryck. Det är vårt gemensamma ansvar att göra det enklare att lämna destruktiva relationer innan våldet sker.

Den 25 november är en dag för handling. Vi måste bygga en värld där kvinnor lever utan rädsla och våld. Det är inte bara möjligt – det är nödvändigt och bör vara självklart. Det är dags för alla regeringar, oavsett färg, att agera för att inte bara hantera konsekvenserna av våldet, utan att aktivt arbeta för att förhindra att det någonsin sker. Vi välkomnar den nuvarande regeringen att inleda arbetet med en partiövergripande gemensam riktning, och en plan för denna långsiktiga satsning.

Somaya stödjours styrelse

Zenobia Rizvi, Somayas stödjours verksamhetschef