Åsa Witkowski, sakkunnig i kvinnofridsfrågor på Unizon och Arizo Karimi, docent vid Uppsala universitet, som forskar om mäns våld mot kvinnor. Foto: Helena Björk

Mäns våld mot kvinnor Socialstyrelsen har slutat att samla in statistik om partnervåld när utsatta söker vård. En stor del av fallen av mäns våld mot kvinnor försvinner därmed ur statistiken och mörkertalet kommer att växa, enligt forskaren Arizo Karimi.
– Det gör att vi missar väldigt mycket information, säger hon. 

Det handlar om diagnoskoder i sjukvårdens patientregister som används för att registrera att en person som söker vård utsatts för våld från en partner. Sedan över ett år är informationen om partner borttagen. Arizo Karimi, docent i ekonomi vid Uppsala universitet, som använder statistiken i sin forskning om mäns våld mot kvinnor, är kritisk.

– Det gör att vi missar väldigt mycket information om till exempel vilka de utsatta är och hur många de är, säger hon.

Förändringen beror på att Socialstyrelsen anser att det inte finns rättsligt stöd för att samla in uppgifterna, eftersom potentiella förövare kan identifieras.

Slås ihop med annat våld

I de gamla koderna framgick det om våldet begåtts av  antingen make/make/partner eller av förälder. I de nya koderna finns endast alternativet närstående. Men i praktiken registreras oftast ”ospecificerad förövare” sedan förändringen förra året, enligt Socialstyrelsen.

– Det har gjort att statistiken inte varit särskilt användbar, skriver deras ansvarige för registret i ett mejl.

Arizo Karimi och fyra andra forskare har precis släppt en rapport som visar att både förövare och kvinnor utsatta för våld från en manlig partner är mer socioekonomiskt svaga än befolkningen som helhet. Konsekvenser av våld består i många år och innebär stora kostnader för individer och samhälle.

Studien bygger på statistik från Brottsförebyggande rådets (BRÅ) misstankeregister och Socialstyrelsens patientregister.

Spelar ner betydelsen

– När vi kompletterar misstankeregistret med patientregistret hittar vi långt många fler våldsutsatta jämfört med om vi bara använt misstankeregistret, säger Arizo Karimi.

Datan i misstankeregistret ger bara toppen av ett isberg, menar hon.

Åsa Witkowski som är sakkunnig på Unizon, en paraplyorganisation för 140 tjej- och kvinnojourer, tycker också att kod-förändringen är en försämring, men spelar ner betydelsen.

– Datan var osäker redan innan, och nu är den svagare än tidigare. Man får se på längre sikt vad det innebär, säger hon.

Utsatta överrepresenterade

Hon ser Arizo Kamiris och kollegornas rapport som en viktig pusselbit i kunskapen om mäns våld mot kvinnor. Men poängterar att studier som bygger på självskattningssvar från ett representativt urval av befolkningen, ger andra resultat.

Registerdatan forskarna använt är inte representativ för befolkningen, eftersom den till stor del innehåller svagare grupper och personer med olika sårbarheter, menar hon.

De som har haft kontakt med socialtjänst för ekonomiskt bistånd till exempel. Det behöver inte de med starkare socioekonomiskt status. De har resurser och kan söka till exempel samtalsstöd på annan väg eller skaffa en bostad själv, säger hon.

Stor statistikbrist

Socialstyrelsen har inga planer på att samla in datan om partnervåld på något annat sätt. Men behovet av statistik är stor.

En rapport som Myndigheten för vård och omsorgsanalys släppte i vintras visar att omfattningen av mäns våld mot kvinnor – och insatserna mot det – är svåra att följa och utvärdera.

Inom primärvården saknas ett nationellt register helt. Det gör att insatser till våldsutsatta inte går att följa upp i statistiken.